Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upsala domkyrkas restauration.
början hafva förefallit »Maistre Estienne de Bonnucill» och hans kam
rater icke så litet besvärande, nämligen materialblandningen. Medan
de i Frankrike varit vana att bygga de gotiska templen i bildbar na
turlig sten och att därvid följa fantasiens alla infall och kläda dera i
en skrud, hvilken äfven vår nyktra tid måste finna underbar, gälde
det här att resa ett tempel i teglets stränga och oböjliga material,
under det naturlig sten endast fick användas till korpelare, fönster
och portaler. Formadt tegel finnes icke användt annat än i fönstrens
ytterposter, medan stafvar och rosverk äro utförda i kalksten. Här gälde
således en egendomlig stilblandning, beroende af materialet, en sam
mansmältning af sträng och dekorerad eller fri stil, hvartill man äfven
måste lägga märke, om man skall rätt bedömraa kyrkans karaktär, och
utan en sådan karaktärsuppfattning är en verklig restauration omöjlig.
Att Upsala domkyrka är fransk-gotisk ligger på det klaraste ut
tryckt i hennes grundplan. Hon har nämligen trcskeppigt långhus,
men med sidokapell indragna inom sträfvorna, och detta är det enda,
hvari hon verkligen liknar Notre Dame i Paris —; vidare är midt
skeppet dubbelt så högt som sidoskeppen, och midtskeppets höjd är
ungefär tre gånger dess bredd; därnäst har hon tvärskepp med klart
utpräglad korsform, och slutligen månghörnigt kor med koromgång och
kapellkrans, bestående af fem månghörniga utstrålande kapell. Äfven det
inre erbjuder vid den första anblicken en rent gotisk prägel, nämligen
i dimensioner och förhållanden samt i det harmoniska upprepandet
genom elfva stolta travéer af kyrkans vackra grundmotiv, bestående af
pelarpar, knektar, arkadbågar och aflånga fyrdelade spetsbågiga hvalf,
med tre gördlar springande från hvarje knut för dessa findelade tak
stöd. Det hela är som en högtidlig fuga, i hvilken temat med sitt
mottema kontrapunktiskt återkommer i jämn pulsation, tills det i korsets
stora kvadratiska hvalf-ok når sin höjdpunkt och sist afslutas som af
en coda i korets månghörniga rundning. Detta gäller, som sagdt,
vid en öfverblick af det hela, ty alt, som beträffar grundplanen, för
hållandena, liniernas rytm och harmoni är i hög grad rent och till
fredsställande; men större delen af den utförda detaljen har stannat
på halfva vägen eller genom olyckor, vandalism och oförstånd blifvit
något annat, än hvad det skulle och borde blifva. Vi vilja i korthet
antyda dessa brister.
Det gäller först pelarne, hvilka i koret och korspimkten äro ut
förda af kalksten och förträlfligt ledade med större och mindre knek
tar, men genom brand blifvit så illa åtgångna, att de måst hvitmenas
såsom hela den öfriga kyrkan, hvareraot långhusets fem pelarpar nu
icke äro annat än fyrkantiga murmassor med klumpiga frarasprång,
som dock på den södra sidan äro värre än på den norra. Något
sammanhang mellan knektar och gördlar eger härvid naturligtvis icke
rum, och en blifvande restauration måste i första hand sörja för, att
423
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
