- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1879 /
428

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NORDISK TIDSKRIFT.
låta dem aftaga i tjocklek uppåt, samt slutligen mellan dem såsom
motsvarighet mot den inre pelarrad, som bildar ingång till långhusets
sidokapell, uppdragit tvänne mindre sträfvor, hvilka såsom både kon
struktivt och estetiskt berättigade gifva hållning och karaktär åt fasaden.
Vi tveka nu lika litet som vid anmälningen af detta Zcttervalls för
slag år 1875, att kalla denna anordning ett genialiskt drag af konst
nären, ty det måste erkännas, att det är mera förtjänstfullt af en modern
mästare att rätta en dumhet och otymplighet från fjortonhundratalet
än att aflägsna barocka tillsatser, härflytande från en senare tid, hvilka
genast springa hvem som hälst i ögonen. Denna ändring bildar
kärnpunkten i Zcttervalls restaurationsförslag, ty här har han ur den
gifna premissen, kyrkans franska plan, utdragit en konsekvens af be
tydelsefullaste art för hela kyrkans blifvaude karaktär, och i jämförelse
med den äro de öfriga ändringarna endast enkla och naturliga korol
larier ur det gifna.
Vända vi oss nu först till det inre, så anmärka vi, att pclarne i
långhuset äro omformade till likhet med korpelarne, så att i hvarje
knippe knektarnc motsvara hvalfgördlarne i taket. Läktarne äro för
svunna, det för öfrigt stolta och ypperligt rumfyllande barockaltaret
är utbytt mot ett enkelt altarbord med baldakin, och äfven predik
stolen är ersatt af en gotisk sådan, som dessutom är stäld något längre
bort i kyrkan. I afseende härpå kunna vi icke neka, att det är med
en viss känsla af saknad, vi skulle se denna Tessins praktfulla, om
ock barocka, skapelse försvinna från det tempel, der hon dock utgjort
en prydnad och varit föremål för beundran i halftannat sekel. Den ut
gör nämligen icke såsom altaret och orgelverket en slutpunkt i det
inres arkitektoniska perspektiv, utan bildar blott en förbigående punkt
i detta, hvarför man väl skulle kunna tänka sig den bibehållen, sär
skildt då den är ett historiskt minne först och främst af Nicodcmus
Tcssin, som gifvit ritningen till den, därnäst af den frikostiga gifva
rinnan, enkedrottning Hedvig Eleonora, som skänkt den, och slutli
gen äfven af den gode domprosten doktor Lars Molin, som så väl
”nyttjade sin credit hos enkedrottningen”, hvars öfverhofpredikant och
biktfader han var, att hon af egna medel bekostade den dyrbara gåf
van. Däremot måste det nya orgelverket både stiga ett steg bakåt,
för att återgifva kyrkan en del af sin nu uppoffrade verkliga långd,
och äfven sänkas rätt betydligt, för att lemna rum för en lycklig för
ändring beträffande denna del af templet. Rundfönstret i västra gaf
veln, som för närvarande befinner sig doldt bakom orgelfasaden, är
nämligen af arkitekten lyft upp till höjden af den inre sköldbågen,
så att dess underkant går så nära som möjligt upp under det 92 fot
höga hvalfvet, och det skulle därmed komma att utgöra en herrlig
prydnad och en utmärkt ljuskälla ej blott för denna del af kyrkan,
utan för hela midtskeppet. Naturligtvis har detta stor betydelse äfven
428

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:14:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1879/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free