Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPSALA DOMKYRKAS RESTAURATION.
för det yttre. På samma gång har den västra gafvelfasaden af trä
inåt kyrkan blifvit borttagen, och den har dragit med sig de liknande
nya träfasaderna i tvärskeppet, så att detta återfått sin verkliga längd.
Vidare hafva kyrkans alla fönster blifvit försedda med stafvar och
rosverk af sten i gotisk stil, det vill säga långhusets och öfverskeppets
fönster, västra rundfönstret och den stora södra fönsteröppningen, som
är en af kyrkans mäktigaste ljuskällor, och som, återstäld i en form,
hvilken tillhör stilen, bör göra en glänsande verkan och åter en gång
komma att förtjäna namn af ”thet stora Glas”.
Slutligen ha vi att i afseende på det inre kasta en blick på arki
tektens sätt att dekorera väggar och hvalf, och härvid upptages upp
märksamheten först af de ofvan nämnda passiva fälten ofvanför arkad
bågarnc. Förslaget anvisar dessa fält till väggmålningar. Häremot
kunna dock åtskilliga anmärkningar göras. Först skulle målningarna
komma att sitta så högt (omkring 50 fot öfver golfvet), att de i det jäm
förelsevis smala skeppet svårligen skulle kunna utan ansträngning
uppfattas och njutas. Vidare skulle dq bli så många (mellan 20 och
30) att vi svårligen i vårt land skulle finna konstnärer och pen
ningar för att fullborda ett sådant jätteverk. Slutligen kan det väl
äfven från stilens synpunkt sättas i fråga, om ett gotiskt tempel lika
väl som ett romanskt älskar att pryda väggen med bilder, eller om
det icke snarare upplöser väggen mellan sträfvorna i fönster och så
dana väggfält som detta i det slags sammansatta staf- och rosverk,
som kallas triforiura, vare sig detta såsom i de fulländade sten
kyrkorna består af en verkligt genombruten vägg med sin löpgång
bakom de fina pelarne, eller det, såsom förhållandet är i Nordtysk
lands tegelkyrkor, utgöres af en mer eller mindre genomförd blind
arkatur, som är anbragt för sig själf eller satt i förbindelse med öf
verfönstren. Vi för vår del skulle snarast vara böjda för en sådan
arkatur, som visserligen är ”blind” d. v. s. skenbar, men dock före
kommer öfveralt i norra Tyskland samt utgör, såsom bekant, ett van
ligt och naturligt och därför äfven tillåtligt dekorationssätt inom den
gotiska stilen.
Men utom behandlingen af dessa väggfält är äfven frågan om
färganstrjkningen i det inre af vigt. Arkitekten har ämnat göra hvalf
kapporna blåa med stjärnor och omgifva öfverfönstren med målade
mönster i färger, bägge omfattade af knektar och gördlar i harmonie
rande toner, hvarpå de fyrkantiga fälten skulle förses med väggmål
ningar, omslutna af bårder, och slutligen skulle bågsvicklar, pelare
och öfriga väggytor målas med en ton, som efterbildar sandsten med
fogar. Huruvida en sådan efterbildning medelst målning af sandstens
färg öfverhufvud är lämplig, i synnerhet i en kyrka, som hufvudsak-
Hgcn är bygd af tegel, kan vara underkastadt tvifvel; att låta ”Rohbau”
kvarstå i det inre, är åter både rått och orimligt; utan då afputsning
429
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
