Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUNEBERGS TRAGEDI, KUNGARiNE PA SALAMIS.
Från början vänjas, honom göras lik i art.
Min son, blif mera lycklig än Din far, men lik
I öfrigt: ingen dålig karl blir af Dig då.
Dock nu allt redan det jag Dig afundas må,
Att af det här eländet ej Du känsla har.
Ack ljufva lif, då mänskan ingenting förstår,
Och icke lärt hvad smärta eller glädje är.
Men när Du därtill kommer, låt ovännerna
Till Ajax känna, hvem Du är och hvems Du är.
Till dess Dig lätta vindar näre, lef och väx
Till modershjertats glädje, unge telning, upp! (Soph. Aj.545ff.).
Det är detta barn, Runeberg i sin tragedi infört såsom vuxen yng
ling, sin moders bekymmer och glädje, thronpretendent i trasor och
till slut segerrik konung, sin fader lik i art men till sitt öde lyckligare.
Efter Ajax’ död har Eurysakes jämte sin mor blifvit på Atrider
nes befallning bortförd till en obebodd ö, på det icke det deltagande,
hären visade för Ajax’ son, måtte blifva farligt för de maktegande.
Man erinras i hela denna berättelse rörande Atridernes ränkfulla poli
tik om samme kungars beteende mot Philoktetes och om dennes lidanden
(Soph. Philoct. 260 ff.). Då mor och son efter nio års lidanden änt
ligen se ett skepp närma sig stranden och med tjusning höra helleniskt
tungomål (jfr Philoct. 234), är denna förmenta lycka blott en början
till ännu svårare pröfningar. När nämligen sonen i öfvermåttet af sin
glädje ensam hoppar om bord på skeppet, stöter detta plötsligt från
land och bortför ynglingen från modren, som förtviflad stirrar efter ho
nom utåt det blåskimrande hafvet, till dess hennes ögons ljus slocknar.
Emellertid upptages efter någon tid den blinda af phæakiske köpmän,
hvilka föra henne till Salamis, hvarest hon finner tillflykt hos en vän
till den fördrifne kungastammen, fiskaren Eubulos. Efter någon tid
strandar vid Salamis ett främmande fartyg. I följd af Leiokritos’förbud
att rädda skeppsbrutne finner detta fartygs hela besättning döden i vå
gorna med undantag af en yngling, som sanslös föres i land af Eubu
los’ son Hyllos. Liggande på stranden, i barbarisk slafdrägt och en
ligt alt utseende död är denne skeppsbrutne yngling dock en så här
lig hjältegestalt, ”en bild så skön som någon, Hellas födt”, (Rune b. p*
78) att Leiokritos, som jämte sin son får se honom, betages af förskräc
kelse för den likhet, han eger med den store Ajax. Endast ett nyss
erhållet orakelsvar, som bjudit honom vara lugn för sin thron, så länge
han ej dödat sin egen son, förmår stilla hans oro. Sedan Leiokritos
gått, vaknar emellertid den för död ansedde upp ur sin dvala, sedan
han först ett par gånger liksom i drömmen ropat ”moder, moder”.
Plans första fråga gäller kamraterna på skeppet. När han spörjer, att
de alla slukats af hafvet, tackar han med högljudd glädje gudarne, som
509
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
