Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUNEBERGS TRAGEDI, KUNGARNE PA SALAMIS.
härlig rustning, som tillhört den store Ajax, framträder han för folket,
af hvilket de gamle tro sig återse Ajax själf:
En gammal man:
O syn, se Ajas, Ajas! Lögn var deras tal,
Som sagt att Ajas fallit; se han lefver än.
En annan:
Mitt hjerta sprängs af glädje, hell min ungdoms kung (p. 138).
Med detta ställe hos Runeberg kan man jämföra Eeoptolemi,
Achilles’ sons, skildring (i Sophokles’ Philoktetes 353 tf.) af sitt emotta
gande, då han kom till Troja för att fullborda sin nyss vid Sigeum
graflagde faders värf.
På andra dagen redan gick min seglings färd
Och till Sigéum, bittra minne, lopp jag in
Med förlig vind: där stod den hela hären snart
Omkring mig. Hell, välkommen, ropte man, och svor
Sig se den döde, Peleus’ son, vid lif igen.
Till de få, som med kärlek minnas Telamons son och vörda son
sonens rätt till thronen, sluter sig en större skara, som vill störta Leio
kritos för hans grymma regerings skull (p. 74, 139). Dock är tyran
nens här ännu den större och bättre rustade. Pä det att därför den
unge kungen icke må utsättas för alt för stor fara, föreslås det, att
han i striden skall byta rustning med en jämnårig stridsbroder. Eu
rysakes afvisar detta förslag såsom stridande mot hans kungliga vär
dighet, och äfven hans mor är med all sin ömhet om den nyss åter
funne sonen dock böjd att låta honom följa sin hjältenaturs ingifvelse;
för folkets bön gifver han dock efter, men tillägger högdraget:
Märk dock, Folk, Din kung,
Han lyder nu men vill befalla nästa gång.
Sedan i följd af detta vapenbyte tyrannen och hans son stupat,
utdelar kungen med högsint ädelmod belöningar åt sina vänner; mot
sina ovänner, Leiokritos och Rhaistes, anser han sig öfva rättvisa genom
att föra deras nakna kroppar upp på ett bärg att där sönderslitas af
luftens gamar, såsom Kreon lät behandla Polynikes’ lik (Soph. Aut. 411.
1197). På modrens bön afstår han dock från denna grymma handling
och lofvar att resa en konstnärligt formad vård åt fadren och sonen
tillsammans:
Men kommer sen en obekant till Salamis,
Ser dessa namn och frågar häpnande: var ej
Den döde här Er konungs bittre fiende?
Hvem har då, medan herrskarn lefver än i glans
511
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
