Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUKEÖERGS tragedi, kungarne pa salamis.
Tekmessas ställning i skådespelet, äfvensom hennes ålderdom och
blindhet, föranleda jämförelse med en annan sophokleisk person,
vi mena Tiresias, hvilken i Antigone uppträder för att, liksom hon,
afstyra gudlöshet i hämd och straff. Dock är äfven olikheten stor.
Tiresias är visserligen icke något i gåtor talande orakel, som förvillar
och dårar, ännu mindre en falsk och fal spåman, men han är liksom
Dargar (i Kung Fjalar) en mörk och hemsk gestalt, som blott upp
träder då olycka är å färde och blott då han retas formå’s att gifva
sina varningar form af bestämda förutsägelser. Ehuru han kallar sig
Apollos tjänare, synes han såsom siare icke ledas af en kärleksfull
gudamakts ingifvelse utan af medkänsla med den liflösa naturen om
kommande olyckshändelser i människoverk!cu (Ant. 1080). Tekmessa
ser hvarken efter tecken eller under, utan har i ordets sannaste me
ning sitt orakel i eget- bröst, i den fromhet och försonlighet, till
hvilken hon manar sin omgifning.
Tekmessa är den enda kviuliga personen i Runebergs skådespel,
men med henne är kvinligheten där på det skönaste och rikaste re
presenterad såsom makans och modrens trohet och kärlek. I Anti
gone besjunges kärleken såsom en makt, som förleder äfven den
rättfärdige till orätt och kommer med vanvett till sin egare (v. 781
—92); hos Runeberg är den varmaste kärlek också innerligaste fromhet
och djupaste vishet.
I denna rikedom på kärlek och trängtan till försoning, i utsikten
till ett verkligt lif efter döden och framför alt i den hedersplats,
som den undergifna, försakande fromheten eger i Leontes’ och Tek
messas personer visar sig tragedien Kungarne på Salamis icke blott
i allmänhet såsom en skapelse af en kristen författare utan särskildt
af Runebergs sångmö. Denna sångmös ideal är icke vikingamodet
eller den vandrande riddarens äfventyrliga bedrifter, utan den barna
fromma troheten, tålamodet och den visa betänksamheten i striden
”för det godas seger”. Och så visst de ideal, skalden besjunger, äro
ett uttryck för det bästa och ädlaste hos hans eget folk, kan denna
tragedi ock med rätta sägas vara en dikt i linsk anda.
531
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
