Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nordisk tidskrift.
ocli liata din fiende” efter det budet handia både Elektra, Ajax
och Oedipus, Philoktetes och Hercules. Sjelfva Sopbokles’ Antigene
lemnar scenen och lifvet med uttryck, i bvilka cboren finner för
bannelse mot hennes fiender (v. 927; om kontrasten mellan lågande
kärlek och vildt hat hos Elektra, jfr El. 1126. 1415—87; 0. C. 1354.
Phil. 1040). Tekmessa är den enda sophokleiska charakter, som för
enar kärlekens energi med aldrig förnekad kvinlig mildhet och hof
samhet äfven mot fiender (Dejanira i Trachiniae kan visserligen äfven
förlåta alt, men hos den hon älskar’) ; det år ock denne karakter,
som förädlad och förskönad framträder som försonlighetens målsman
i Kungarne på Salamis.
Tekmessa är, som bekant, ehuru hon lånat många drag från
Homeri Andromache, en af de kvinnokarakterer, hvilka utgöra en
icke ringa del af Sophokles’ ära. Ingen af de andre tragici har
så vidt vi kunna döma, ens på långt håll kunnat hinna honom i fram
ställning af skön och ren kvinlighet. I samme mon som Ajax är
olik Hcktor, är ock Tekmessa olik Hcktors maka. Hon är icke en
af kungliga föräldrar köpt brud utan en med vapen tagen kvinna,
hvilken endast den verkliga kärlek, som bor på djupet af den hårde
krigaren, skyddar från att behandlas såsom slafvinna; hon är Briseis
och Andromache i en person. Medvetandet af denna olika ställning
bestämmer Tekmessas uppträdande. Pion är ödmjukt undergifvcn
och tål af sin herre (to dé.onot yJtag, v. 559) en behandling, som är
otänkbar mot Andromache från Plektors sida, men tillika vågar hon
blygsamt åberopa det skydd, hon eger icke blott i sin egenskap af
moder åt Ajax’ son utan ock i sin makes kärlek och förtroende, på
hvilka känslor hon dock tyvärr missräknar sig (v. 808, 810).
Runebergs Tekmessa är samma kärleksfulla och anspråkslösa
väsende som hennes förebild hos Sophokles, men hvilken skilnad
mellan den veka, gråtmilda unga modren och den blinda först tigger
skan, sedan konungamodren! Den gamla Tekmessa har icke blott
blifvit sin mans minne trogen med den första kärlekens hänförelse
(O famn, O Ajas p. 127), icke blott lidit alt för sin son, i hvilken
hon med blandad glädje och fruktan ser fadrens hjältenatur lefva
upp på nytt (p. 100), ej blott vunnit klokhetens erfarenhet af
lifvet, utan framför alt har den mildhet och försonlighet, som tillhör
henne af naturen, i lifvets hårda pröfningar mognat till en fast och
skön karakter. Pion som lidit mest, är icke som (Euripidis) Hecuba
den hatfullaste utan den kärleksfullaste af alla. Såsom sådan är hon i
Runebergs tragedi förnämsta ersättningen för den gamla tragediens
chor, i det hon följer handlingens alla stadier ej blott med modrens
ängsliga ömbet för sin hjälte, utan ock såsom den allmänt mänskliga
rättskänslans och den gudomliga rättvisans förcspråkarinna.
530
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
