Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
balsamerare upptäckt en särskild nerv eller åder, som direkt sammanband detta
finger med hjärtat. Hvarifrån det fryksdalska "namnlösen” ytterst stammar
är ej lätt att säga. Vi gissa på Indien (fingret heter i sanskrit a-näman,
a-nåmika)-, därifrån har det rned buddhismen kunnat gå mot norr och öster
och genom perserna spridas mot väster. Redan frågan hur ordet närmast
kommit in i * fryksdalen är tillräckligt svår. Böra vi tänka på Värmlands
gamla finska kolonier? Hade vi funnit ordet i Närpesmålet, skulle det mindre
öfverraskat oss; det saknas emellertid hos Freudentlial.
Blott eu egendomlig tillfällighet är det väl som gjort, att Fryksdals
och Närpes dialekterna kunna sammanträffa i den befängda böjningen af verbet
regera med former, som pä riksspråket skulle skrifvas regjorde (impf.) regjort
(sup.). Verbet begära har i flera både svenska och finska munarter samma
böjning, och denna stammar tydligen för både regera och begära från en
falsk analogi med verbet gära = göra.
Mera genomgripande äro vissa andra likheter mellan Fryksdals- och Närpes
målen. Sä t. ex. bortkastandet af slutvokalerna, hvilken egenhet äfven åter
finnes i flera (alla?) mellanliggande munarter, liksom äfven i engelskan. Jäm
väl det tjocka l är gemensamt för båda dialekterna; äfvenså i det hela de
regler, hvilka gälla för inträdandet af detta ljud: att man t. ex. säger sol,
men syl, beroende på föregående vokalen. Ehuru inträdandet af det tjocka l
hänvisar på bestämda fysiologiska orsaker, som, teoretiskt taget, möjligen kunde
tänkas på skilda trakter hafva framkallat samma verkan, är sådant dock med
afseende på närvarande fall föga troligt. Ljudet är spridt öfver nästan hela
det svenska språkområdet, med undantag af de fordom danska provinserna (och
Småland), samt dessutom öfver en stor del af Norge. Säkerligen hafva vi
här öfveralt ett och samma historiska faktum, och utau alt tvifvel har detta
sina rötter ganska långt tillbaka i forntiden, ehuru det är svårt att följa den
dit, enär man i skrift ej skilt emellan de båda Z-ljuden. Frågan vore värd
sin undersökning.
Med åtskilliga likheter äro här afhandlade dialekter dock hvarandra
ganska olika. Det måste erkännas, att Närpesmålet i det hela erbjuder mest
intresse. En svensk som för första gången besöker Finland erfar där ofta nog
i lefnadsvanor, åsikter och umgängessätt ett intryck af något gammaldags
vi kunna tillägga: något gammaldags godt. Samma intryck af något ålderdomligt
gör också i åtskilliga afseenden Närpesmålet. Det har bibehållit vokaler
korta, dem vi förlänga, det har från fornspråket kvar fulla diftonger, som
det svenska skriftspråket längesedan förlorat. Det har, trots grannskapet till
den genus-lösa finskan, ännu känslan för ordens kön oförsvagad o. s. v.
Dock är det icke det ålderdomliga i Närpesdialekten, som gör den mest
intressant, det är fastmer, åtminstone i anmälarens tycke, dess nybildningar,
särskildt i grammatiskt hänseende. Öfver hufvud har Närpesdialekten af dc
ursprungligen svenska elementen bygt sig upp ett formsystem, som är vida
olikt svenskan. En pluralform sådan som konar af ko-, en komparation sådan
som dålig någgan näggast (= sämre, sämst); en gen. plur. af de sådan som
mask. teras, fem. toras, neutr. teias detta alt ser föga svenskt ut. Och
dä man vidare erfar, att passivets -s tillägges ej efter utan före verbets böj
ningsändelser, så att man för kalla-de-s säger kalla-s-t’ ( kalla-s-de) och af
impt. vänds (vänd dig!) bildar plur. ej vändens utan vändsen; att man vidare
af den passiva infinitiven med bestämda artikeln bildar ett abstrakt nomen
(läsase’ = läsandet), så förefaller dylikt som ett uppenbart trots mot alt hvad
svenskt språksinne anser rimligt. Freudentlial har lyckats att riktigt uppspåra
ursprunget till de flesta af dessa nybildningar. Om ljudläran är Noreens
starka sida, så har Freudentlial nedlagt mest förtjänst i bearbetningen
592
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
