Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITER ATUROFVERSIKT.
De christnes aandelige præstedonune. Afhandling for den theologiske doctorgrad
ved universitetets firehundredaars-fest af P
. MADSEN professor i Theologien. Kjøben
havn. Forlagt af G. E. C. Gad. 1879.
I Petri 1 Ep. 2 Kap. 5 och 9 vv,: kalias de kristne dels »ett heligt
presterskap» och dels ett »konungsligt presterskap.» Dessa versar hafva städse
betraktats såsom utgångspunkten för hvarje framställning af den nytestamcnt
liga läran om de kristnas andliga prestadöme, eller, som man vanligen ehuru
ej fullt riktigt plägar kalla det, de kristnas allmänna prestadöme.
Under vissa perioder i kyrkans historia har idéen om detta prestadöme
spelat en stor roll och icke blott utöfvat ett ganska stort inflytande på den
teoretiska uppfattningen af åtskilliga punkter i det kristna lärosystemet, utan
äfven framkallat ganska stora verkningar inom området för den kyrkliga praxis.
Den lutherska reformationen var icke en blott återgång till ett kyrkligt
tillstånd af äldre datum och bestod ej allenast uti ett bortrensande af alle
handa förvillelser och missbruk, som framkommit under kyrkans medeltidslif,
utan dess väsende bestod i och dess kraft berodde pä, att den, framgående
ur en ny lifserfarenhet, förde fram i dagen något väsentligen nytt i den kyrk
liga tillegnelsen af den apostoliska förkunnelsen och dymedelst inledde ett nytt
skede i kyrkans historia. Den nämda nya erfarenheten gällde ej i första hand
något pä det religiösa lifvets periferi utan istället själfva medelpunkten i detta
lif. Häraf blef en nödvändig följd, att inflytandet af densamma kom alt sträcka
sig till hela området för det kyrkliga lifvet.
En af de icke minst vigtiga följder af den lutherska grunderfarenheten
var idéen om det andliga prestadömet, hvilken, helt allmänt betraktad, i sig
innesluter vissheten om enhvar kristens kallelse till personligt, själfständigt
saralif med sin Gud och om hans uppgift att i sitt hela lif tjäna och vittna
om Herren. Med alt skäl kan man ock säga, att läran om det andliga presta
dömet i kyrkans utvecklingshistoria ieke framkommit såsom en tillegnad och
reflekterad trossats förrän i och genom den lutherska reformationen. I Luthers
strid mot den romerska kyrkans hierarkiska ordning kora denna lära att spela
en stor roll. Grundtanken, hvarpå denna ordning hvilade, var, att den ro
merske presten intog en medlareställning mellan Gud och lekmännen, och
att följaktligen de senare icke kunde träda i fritt och omedelbart förhållande
till Gud utan endast i och genom prestens förmedling. Enligt romersk upp
fattning skulle således lekmännen umbära frihetens rätt och förmåner i själfva
sitt gudsförhållande. Häraf måste bli en konsekvens, att träldom skulle
komma att känneteckna deras ställning äfven på andra lifsområden.
»En kristen menniskas frihet» blef en Luthers lösen under många fäjder
möt de romerske. Isynnerhet under den första perioden af sin reformatoriska
verksamhet, den som man plägat kalla hans »Sturra und Drangperiod», pre
dikade och skref Luther mycket om denna frihet. Vi lerana här osagdt, om han
härunder, drifven af siu nitälskan och äggad af mötande motstånd, stundom
gick för långt. Säkert är, att hans ord blefvo missförstådda och missbrukade.
De »himmelske profeterna», svärmarne, de upproriska bönderna stödde sig på
Luthers ord vid sitt ofog, som gick ut på att upphäfva al! både kyrklig och
borgerlig ordning. Den väldigaste och mest segerrike kämpen mot detta ofog
blef Luther själf och, varnad af de nyss nämda företeelserna, ses han under
den följande tiden icke gifva åt predikan om friheten en så predominerande
plats som förut. Vi vilja ej härmed hafva sagt, att han tillbakakallat eller
förkastat hufvudsaken i sin lära om en krislen menniskas frihet, men han
framhöll med större bestämdhet än under en tidigare period andra lärosatser,
hvilka för den enskildes och församlingens religiösa lif hafva lika stor be-
594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
