Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATUKÖFVERSIKT.
Hvad vi nu anfört, torde vara tillräckligt för att visa, att det ämne, som
Professor Madsen valt för siu doktorsdisputation, har ett ganska stort intresse.
Innan vi försöka att redogöra för gången uti hans undersökningar, vilja vi
anmärka, att Prof. M. icke gör till hufvudsakligt föremål för sin afhandling
förhållandet mellan det andliga prestadömet och det kyrkliga ämbetet utan
endast antydningsvis berör detta under erkännande af, att till utredande af
detta förhållande erfordras undersökning af åtskilliga andra trossatser än den
om det andliga prestadömet. Yi tro, att det bör räknas såsom en förtjänst
hos författaren, att han härmed kraftigt framhållit, att det djupaste intresset
i läran om det andliga prestadömet icke är beroende af de konsekvenser, som
af denna lära möjligen kunna dragas med hänseende till förhållandet mellan
kyrkligt ämbete och lekmannaförsamlingen. Hela M:s afhandling visar, att
läran om det andliga prestadömet har ett stort och omfattande omedelbart
religiöst intresse.
Vi vilja nu i korthet redogöra för innehållet i denna afhandling.
I en inledning redogör förf. för förhållandet mellan det dogmatiska tän
kandet och det kyrkliga lifvets praxis, och framhåller, att, om ock frukterna
af det förra alltid måste komma den senare till godo, dogmatiken dock ej
direkt afser den kyrkliga praxis utan har till föremål den kristliga sanningen
i och för sig själf; hvaraf följer, att i dogmatiken sådana sanningsmoraenter,
som ej äro direkt praktiska, kunna bli föremål för en mera omfattande under
sökning, än sådana, som omedelbart äro af praktisk natur. Häri ser förf. en
förklaringsgrund till, att läran om det andliga prestadömet blifvit föga be
handlad i dogmatiken, ehuru den inom lutherska kyrkans praxis haft stor be
tydelse.
Afhandlingens l:a del redogör för den heliga skrifts benämningar för de
kristnes andliga prestadöme. De nytestamentliga ställen, som handla om det
berörda ämnet, äro 1 Petri 2. 5. 9; Uppb. i. 6; 5. 10; 20. 6; 22. 3—5.
Utgående från hufvudstället i Petri bref visar förf., att alla dessa bibelord
hänvisa till det gamla testamentets prestadöme och ådagalägga, att den kristna
församlingen ingått i Israels rättigheter och löften och är kallad att i anda
och sanning, fullt och verkligt vara, hvad Israels ärofulla namn betecknar.
En särskild undersökning ägnas åt den omständigheten, att såsom de kristna
kallas prester, så ock konungar, ett konungsligt presterskap, och förf. fäster
uppmärksamheten på, att en aktiv herrskareställning tillägges dem endast så
som ett framtidslöfte.
De granskade ställena i nya testamentet visade med bestämdhet hän till
2:a Moseb. 19., grundlagen för det gammaltestamentliga prestadömet. Ur
bilden för den nytestamentliga församlingens andliga prestadöme är att söka
i det levitiska. I afhandlingens 2;a del redogör därför förf. för grunddragen i
det levitiska prestadömets ställning och verksamhet. Med stöd af inånga bibelord
kommer förf. till resultatet, att »det samlede Udtryk for præstegerningens
og præstestillingens egentlige Væsen er dette; at nærme sig til Herren, at
staae Herren nær.» Yttringarna af denna verksamhet och ställning voro huf
vudsakligen tvänne; att i templet tjäna och isynnerhet offra, samt att under
visa folket i Herrens lag och besvara frågor om dennas rätta förstånd. Dessa
tvä funktioner hade dock ej lika stor betydelse, voro ej lika betecknande för
den gammaltestamentlige presten. Dels var nemligen kännedomen och under
visningen i lagen icke lemnad ensamt åt presterna utan åt hela Levi stam,
dels uppträdde i denna verksamhet profeterna vid sidan om presterna, dels
skildes under den efterexilska tiden undervisningen i lagen från prestadömet.
—• Det presterliga offret skulle helga folket och särskildt skulle öfverstepresten,
i hvilken prestadömet var koncentrerad!;, genom det stora försoningsoffret göra
596
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
