Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORNSVENSKA RUNHANDSKRIFTER
Ar
LEOPOLD FREDSIK LEFFLEE.
Det är för fyrahundrafemtio år sedan. I den mörka höstaftonen
aftecknar sig spöklikt det höga birgittinklostret. Ljusstrålar tränga likt
irrbloss ut ur de små cellfönstren. Intet ljud stör aftonens och klo
strets frid. Jag går förbi och gripes af lust att få veta, hur det ser
ut där inne i fromhetens och lärdomens tysta hemvist. Jag träder
närmare muren. Lyckan gynnar mig. Brodern portvaktaren har varit
vårdslös i sin tjänst: porten står halföppen. Jag smyger in med tysta
steg, går öfver gårdsplanen in i hufvudbyggnaden och kommer, fort
farande obemärkt, in i en lång gång med en mängd dörrar på hvar
dera sidan. Jag stannar vid en dörr; det lyser genom nyckelhålet.
En blick genom detta visar mig en munk med ryggen vänd mot dör
ren sittande vid ett bord och flitigt arbetande. Jag finner snart, att
han är sysselsatt med skrifning. Det skulle vara bra roligt veta, hvad
det är han sitter och präntar. Bäst jag står och lutar hufvudet mot
dörren, trycker jag till för hårdt, och dörren går upp på glänt. Tänk,
om jag skulle våga mig in, då munken tydligen icke hört, att dörren
gått upp. Tänkt och gjordt. Jag slinter med ljudlösa steg in i cel
len. Munken hör ingenting; han skrifver altjämt lika flitigt. Jag står
stilla vid dörren och ser mig omkring. I den nakna cellen sitter klo
sterbrodern vid ett simpelt furubord, belyst af det flämtande, mystiska
skenet af ett vaxljus. Framför sig har han tvänne pergamentshäften,
ett mindre, hvari han skrifver, och ett större, hvari han ofta kastar
blickarnc. Jag smyger mig närmare bakom munken för att öfver hans
axlar se, hvad det är, han skrifver. Vid en blick på ett af de stora
pergamentsbladen finner jag, att detta innehåller en latinsk uppbyg
gelseskrift om Vår Frus klagan vid korset. Jag urskiljer meningar
som dessa: ego misera atque dolorosa mater vidi dominum meum et f
lium meum dileetum in cruce pendere ... Jag träder ännu några steg
närmare för att söka se, om det blott är en afskrift af detta arbete,
munken tager, eller om han med denna tids prisvärda nit söker att i
modersmålets dräkt omkläda den latinska urskriften. Men jag hade
så när gifvit upp ett rop af undran. Det är hednisk runskrift, som
Nordisk Tidskrift. 1879. 42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
