Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordisk tidskrift.
den fromme munken skrifver! Ar det väl möjligt, att han återgifver
Vår Frus klagan med runskrift? Ja, därom är verkligen intet tvifvel.
Jag, som af en åldrig vän af den gamla tiden lärt att tyda runskrif
ter, läser på pergamentsbladet:/aÄ::MsZa : ok:sörhi(a)nde :mopcer : saa : mim :
hærræ : ok : miin :kcerce : sun: a : kors: hængice :.. eller alldeles det samma,
som jag nyss i det andra häftet läste på latin. Uppenbarligen är det
en öfversättning af den latinska texten till svenska, skrifven med run
mynder i st. f. med de latinska bokstäfverna, hvarmed munken är sys
selsatt. Men hvarför nyttjar han nu denna från hedendomen stammande
skrift i st. f. den katolska kyrkans allmänneliga skrift, som här tycks
vara så mycket mer på sin plats, som det är ett kyrkligt ämne han
afhandlar? Jag känner mig starkt frestad att, äfven med farhåga att få
mig ådömd en extra botgöring för det otillåtna intrånget i den frid
lysta helgedomen, stiga fram och oförtäckt omtala för den ärevördige
brodern min stora undran öfver hans sysselsättning och fråga honom
om orsaken därtill. Men i det samma mina tankar hunnit därhän,
klinga de första slagen af ave-maria-klockan. Upp springer munken
med fart; han har fördröjt sig vid det flitiga skrifvandet. Han blåser
utan att blifva mig varse ut ljuset och ilar så skyndsamt ut ur cellen
förmodligen för att deltaga i den gemensamma bönen —, att hans
långa kåpa drar det stora pergamentshäftet ned från bordet.
Vid den starka smällen, som orsakas af bokens fall mot golfvet,
flykta drömbilderna. Jag vaknar upp, och till mitt öra tränga ej ave
maria-ringningens stämningsfulla toner, men de sista, bortdöende lju
den af Drottning Kristinas silfverklocka på Upsala slottsbacke klockan
9 en höstkväll året efter frälsarens Kristi börd 1879.
Men frågan, som icke blef besvarad! Ja, då vi nu ej mera kunna
spörja munken, så låtom oss se, om vi kunna vinna någon upplysning
genom att omsorgsfullt granska det pergaraentshäfte, hvari han skrifvit.
Ty lyckligtvis finnes ett stycke däraf kvar! I Kongl. Biblioteket i
Stockholm förvaras detta märkliga dokument. Det består af sex små
pergamentsblad i duodesformat utan början och slut. Innehållet af
de bevarade bladen utgöres egentligen af ett samtal om Kristi kors
fästelse mellan en bedjande kristen och Jungfru Maria, men af den
förstes ord finnas blott obetydligt kvar (de 7 första raderna i hand
skriften), och alt det öfriga upptages af Jungfru Marias klagande svar.
Handskriften fans i början af 1700-talet af fornforskaren J. Pering
skiöld i Valltuna (Vallentuna) kyrka i Upland och utgafs första gån
gen 1721 af den nyssnämdes son J. F. Peringskiöld i träsnitt med
svensk och latinsk öfversättning under titteln Fragmentum Runico-Pa
pisticum o. s. v. Texten aftrycktes sedan af Liljegren i dennes Run
urkunder (1833), och nyligen har ett fotolitografiskt facsimile af
runhandskriften jämte vidfogadt aftryck med latinsk stil utgifvits i bi
hanget till redogörelsen för Svenska Fornskrift-Sällskapets allmänna
604
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
