Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM NORSKA OCH SVENSKA PRIVATRÄTTENS KÄLLOR.
Här förekomma följaktligen endast få föreningar, likartade med de
fyra stora norska tingslagen. Såsom sådana anse vi blott kunna näm
nas den mellan de norra kustlanden, för hvilka Helsingelagen gälde,
den utaf Värend, Finveden ocli Njudungen bildade Tiohärads-lagsa
gan, samt den mellan Smålandskusten och Oland bildade. Norra hä
radena af Småland lydde den tiden, då Ostgötalagen, sådan vi äga
den, skrefs, under Östergötlands lagman. Och Öland med östra Små
land lydde ännu 1281 och väl någon tid därefter så vida under Öst
göta lagman, att vad till honom var tillåtet från den egne lagmannen.
Vid medlet af fjortonde århundradet hade dock detta slags beroende
upphört. Öländska Lagsagan var då fullt själfständig.
Frågas hvarför vi icke såsom en konstgjord förening också nämnt
de tre Uppländska Folklandens, så svaras, att deras åtskiljande, ehuru
till en del förklarligt genom Mälarevikars inträngande i landskapets
södra del, likväl icke synes häruti eller i någon stamskilnad, utan uti
tillfälliga, politiska förhållanden haft sitt ursprung. Den naturliga
sammanhörigheten bestyrkes så väl af den gemensamma benämningen
Folkland, som däraf, att deras särskilda namn voro lånade från det
antal af hundaren, som hvartdera räknade. Skilsmässan fortfor
visserligen länge efter det dess anledning upphört. Men återförenin
gen var af landets natur och folkets lynne lika mycket påkallad.
Likasom Östergötland hade Västergötland ett tämligen vidsträckt bi
hang, nämligen Dalsland, Västmanland ett än vidsträcktare, Dalarne,
och Uppland likaledes ett, Roden med Gestrikland.
Hvarje landskap, hvilket namn vi här för korthetens skuld också
gifva de ofvannämnda tre konstgjorda föreningarna, hade, kanske
med undantag af Öländska lagsagan och, ehuru mindre troligt,
af Värmeland, sin egen lag, samt, med undantag af Gotland, som
icke hade någon lagman, och af den under Helsingelagen lydande
kuststräckan, hvilken blott hade med lagmans namn betecknade,
lägre domare, sin egen lagman, en folkets förtroendeman med
helt annan betydelse, än de norske lagmännen från hvilken tid som
hälst. Och lagmännens verk var väl i de landskap, som hade egna
sådana, till stor del lagarnes utbildning, ehuru vigtiga, epokgörande
förbättringar tillskrifvas konungar eller innehafvare af konungens
makt.
Tingsutskott, liknande norska lagrätterne, veta svenska landskaps
lagarne icke af. Utöfniugen af folkets domsrätt var redan på dessa
lagars tid uppdragen åt ständiga domare 1 ) Sådana omtalas till och
med i Gotlandslagen.
De landskapslagar, hvilka i fullständiga eller ofullständiga hand
skrifter kommit till vår tid, äro såsom man vet: Västgötalagen i två
’) Af Östgötalägen omtalas dock tingsmäns dom uti ett par mål.
637
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
