Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
Den 20 Januari 1872, samma dag då Thiers besvarat national
församlingens negativa votum öfver råäranestarifen med sin afskeds
ansökan, väcktes också i nationalförsamlingen motion om uppsägande
af traktaten med England och revision af konventionstarifen. Striden
härom fördes med häftighet, då frihaudelns vänner i en sådan åtgärd
sågo ett farligt liot mot det bestående systemet, och det var äfven nu
uttryckligen endast såsom eftergift för Thiers’ personliga önskan, för
samlingen den 2 Februari bemyndigade regeringen att vid lämplig
tidpunkt uppsäga traktaterna med England och Belgien, hvarvid dock
tillades att ”konventionstariferna skola ega gällande kraft till dess
nationalförsamlingen voterar ny tarif.”
Den engelska regeringens afgjorda obenägenhet, att på de af Thiers
föreslagna grunder afsluta ny traktat, föranledde den franska regeringen
att ganska snart begagna sig af denna rätt. Den 15 Mars 1872 upp
sades genom franska ambassadören den fransk-engelska traktaten att till
ändagå innan 12 månader, så vida ej under tiden nya bestämmelser
trädt i dess ställe; den 28 Mars uppsades den fransk-belgiska trak
taten ocb under flera månader hvilade alla underhandlingar.
Lagen af den 26 Juli om råämnestullarne gaf emellertid anled
ning till förnyande af förhandlingarna med England, hvilket Thiers
ännu hoppades kunna förmå till en ny traktat, egnad att tjäna som
grundval för uppgörelserna med öfriga makter. En sådan traktat blef
ock den 5 November 1872 afslutad, hvari England, mot erhållande af
åtskilliga nya fördelar, medgaf tillämpningen af råämnes- och fabrikat
tullafne, naturligtvis dock under förutsättning att desamma komme
att gälla för alla andra nationer. I verkligbeten var dock härmed
intet annat vunnet för Thiers än godkännandet af en princip, ty det
ofvannämnda amendementet till lagen af den 26 Juli, hade medfört
att tillämpningen af tullsatserna i hvarje fall ej kunde i fråga komma
förr än flera år efter den gamla engelska traktatens utlöpande. Kort
derefter afslöts äfven med Belgien en ny traktat af den 5 Februari
1873. Bägge traktaterna förelädes nationalförsamlingen till godkän
nande, bägge väckte å alla håll stort missnöje,— men innan de förc
kommo till behandling, hade Thiers den 24 Maj 1873 upphört att
regera.
Tillämpningen af den surtaxe d’cntrepot et de pavillon, som Thiers
redan den 30 Januari 1872 af nationalförsamlingen utverkat, berodde
eget nog hvarken på England eller Belgien utan på Österrike, hvars
commerciela intressen voro föga eller intet af densamma berörda.
Det var nämligen genom en lag af den 19 Maj 1866, som förut bestå
ende surtaxe de pavillon blifvit definitift upphäfd och detta skydd
för den franska marinen försvunnit, men denna rent franska lags be
stämmelser hade blifvit inryckta i en någon tid därefter med Öster
rike afsluten handels- och sjöfartstraktat oah därigenom stälts under
712
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
