Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
minska representationens makt öfver tulltarifen, i det de göra tull
satserna liufvud sakligen beroende af regeringens förhandlingar med
främmande makter, och de bidraga slutligen till tarifens förändring i
frihandelsriktning, i det hvarje ny konvention medför en ny nedsätt
ning af tullsatserna, som genom tillämpning af klausulen om behand
ling som den mest gynnade nation utsträckes till samtliga konven
tionsmakter. Alla de öfriga (62) handels- och manufakturkamrarne
kommo till en motsatt åsikt, väsentligen på grund af den tankegång
som af Paris’ handelskammare uttrycktes sålunda: ”konventionerna till
försäkra handel och industri den stadga, hvaraf de äro i behof för att
kunna begynna och föra till slut betydande företag, utan att utsättas
för de oberäkneliga hinder, som kunna uppstå genom täta förändringar
i sådana tulltarifer, hvilka genom helt och hållet inre lagstiftning be
stämmas”; hvarjämte de framhöllo den obestridliga sanningen, att kon
ventionerna i synnerhet måste anses gynnsamma för de industrielt
mest utvecklade länderna, till hvilka med skäl Frankrike kunde hän
föras. Den erfarenhet som vunnits, när Förenta Staterna på en gång
genom en hastig öfvergång till en prohibitiv tulltaxa utestängde den
franska industrin från sin marknad, syntes för de flesta ådagalägga vigten
af att, så vidt möjligt, genom konventioner betrygga de franska manu
fakturalsternas afsättning å utländsk marknad. Däremot syntes eget
nog alla vara eniga om att ur konventionerna borde försvinna klau
sulen om hvarje makts behandling som den mest gynnade nation, en
försäkran, hvilken de samtliga betraktade såsom ledande till allt för stor
rubbning i tulltarifen och såsom icke förenlig med den princip
af reciprocitet, hvilken ju skulle ligga till grund för konventions
systemet.
Det anmärktes redan af Conseil Supérieur, till hvilken dessa ut
talanden öfverlemnades, att om den nämnda klausulen ur handels
kamrarnes synpunkt kunde vara öfverflödig, måste den däremot ur de
koutraherande staternas synpunkt vara ett oeftergifligt vilkor för hvarje
tarif-konventiqp. Det torde också för hvar och en som ur allmän
synpunkt öfverväger dessa frågor vara klart, att klausulen om behand
ling som den mest gynnade nation är själfva kärnpunkten i konven
tion ssystemet, och att däri ligger den ekonoraiskt-folksrättsliga princip
som i hela detta system har den mest varaktiga betydelsen. Frank
rike kom, såsom vi skola finna, ganska snart att själft erfara vigten
af dess bibehållande.
Handelskamrarnes yttrande öfver denna och öfriga punkter öfver
lemnades til ”Conseil Supérieur de I’agriculture, du commcrce et de
I’industrie” x) som under handelsministerns ordförandeskap samman-
*) Denna institution var efter senaste omorganisation af den 6 och 7 Juni 1873,
delad i tre afdelningar, för åkerbruk, handel och industri. Däri deltogo å embetets
vägnar Franska bankens guvernör och åtta ”chefs de service” från handels-, finans-,
722
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
