Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TULLTARIFER OCH HANDELSTRAKTATER I EUROPA 187 1 1 879.
Efter långa underhandlingar lyckades det emellertid regeringarne
att komma till enighet om de nya vilkoren lör Frankrikes och Italiens
samfärdsel: de bestämdes genom traktat den 6 Juli 1877, som under
förutsättning af representationens godkännande skulle gälla för 10 år.
Från alla sidor och i bägge länderna möttes densamma af ogillande.
För frihandlarne var den en styggelse såsom ett första steg till re
striktivare tullagstiftning: dess flesta satser å ömse sidor bildade ju
en serie af tullförhöjningar. Som emellertid dessa voro något flera
och något större på den italienska sidan, var missnöjet i Frankrike
allmännare och delades äfven af protektionisterna inom representatio
nen: i denna traktat saknades ju all reciprocitet, här bjöds hvarkcn
någon ny förmån för Frankrikes export eller något nytt skydd mot
Italiens import. Italien hade fått ensidigt förhöja sina tullar t. ex.
på fönsterglas från 5 till 8 fr., på kristaller från 26 till 40 fr., på
kautschukvaror från 33 till 46 fr., på hudar från 40 till 50 fr.,
på bijouterivaror med 100 %, på linnevaror från 10—57 till 18—95 fr.,
på säckväf från 10 till 18 fr. och på de flesta så väl gröfre som finare
ylle- och bomullsvaror, genom tullsatsernas specifikation, med 10 å50%.
Och hvad hade däremot Frankrikes regering förbehållit sitt land i ut
byte? inga eller åtminstone ganska få tullförhöjningar. Man hade
icke ens tillsett, att samma artiklar alltid droge lika tull i bägge län
derna, utan man erbjöd Italien att i de flesta fall fortfarande få åt
njuta förmånen af Frankrikes tarif conveutionel, allenast med förhöj
ning af vintullen till 3 fr. 50 cent., och af tullen på marmor, semlor,
ost, silkesvadd med jämförelsevis små belopp. Så klagade skydd
systemets anhängare i den franska deputerade kammaren öfver förbi
seende af Frankrikes intressen, under det de lyckönskade den italienska
industrin till de skickliga målsmän, som förstått att betinga henne
alla dessa fördelar. Det gör ett eget intryck att å andra sidan se,
huru skyddsystemets anhängare i italienska parlamentet ganska bittert
förebrådde Luzzati de otillbörliga eftergifter, som i traktaten gjorts
för italienska industrins franska konkurrenter. Milanos sidenväfvare,
Muranos, Porlezzas och Val d’Elsas glasfabrikanter, pappersfabrikerna
och etablissementen för tillverkning af segelduk hade alt annat än
beröm för traktaten. Emellertid kom Italiens parlament snart tillrätta
med dessa svårigheter och godkände inom utsatt tid den uppgjorda
traktaten. 1 samband därmed antogs äfven den 30 Maj 1878 en ny
tarif general, hvilken skulle gälla för alla stater som ej med Italien
ingingo särskild konvention, och hvari med 10 å 50 % förhöjdes de i
traktatstarifen intagna ’tullsatser. I Frankrike fördröjdes ärendets af
görande nära ett år, och när det slutligen handlades den 6 Juni 1878,
förenade sig med den nämda motviljan mot de ojämna vilkoren en
bestämd obenägenhet mot hela konventiontsystemet; man ville icke
ens för en kortare tid af två år, såsom i ett amendement föreslogs,
737
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
