Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TULLTARIFER OCH HANUELSTRAKTATER I EUROPA 187 I—l1 —1 87 9.
ett strängt differentialsystem med dess produktionscertifikat ock öfriga
formaliteter icke väl låter sig förena med nyare tiders anspråk på
samfärdseln. Under sommaren inledda underhandlingar åvägabragte
sålunda en provisorisk traktat af den 15 Januari 1879, hvilken af re
presentationerna godkändes den 14 Februari s. å., och som, allenast
genom ömsesidigt medgifvande af behandling som den mest gynnade
nation, intill utgången af år 1879 ordnade handelsförbindelsen mellan
de bägge nationerna 1).
Aret 1879 skulle emellertid se ännu en handelspolitisk komedi af
samma slag sättas i scen och under loppet af några veckor utspelas
mellan Frankrike och Österrike. Den gamla kejsarstaten har som be
kant icke mycket bättre finanser än det unga Italien, och det har
aldrig varit någon ände på försöken att reformera dess skattesystem
till ernående af bättre statsinkomster. Efter den stora Wienerkrachen
med dess följder af industriel afmattning reste sig i Österrikes tyska,
egentligen industriela, hälft ett mäktigt politiskt parti, som å sitt pro
gram inskref ”skydd för det nationela arbetet” och en ”autonom tull
tariff’, frigjord från traktaternas hämmande förbindelser. Från och med
1876 fick denna agitation en praktisk betydelse, då det visade sig, att
regeringen genom ett tillmötesgående mot dessa anspråk å ökade
skyddstullar kunde vinna den västra rikshalfvans bifall till förhöjning
af finanstullarne, för hvilka åter funnos sympatier i den ungerska
delen af riket. Liksom året förut Frankrike och Italien beslöt sig
därför Österrikiska monarkin år 1876 för en autonom revision af sin
tarif, uppsade den sedan 1868 gällande handelstraktaten med Tysk
land och åvägabragte en uppgörelse med Ungern om ett nytt tarif
system. Nedsättning skulle efter den nya autonoma tarifen ega rum
för ett ringa antal obetydliga artiklar, betydande förhöjningar åter inträda
så väl i finanstullarne å vin, bränvin och kolonialvaror som i skyddet
för de flesta cfabriksalster och slutligen hittills bestående tullfrihet för
spanmål och boskap utbytas mot måttliga (5 %) tullsatser och tullen
å ladugårdsprodukter fördubblas. Förhöjningarna för väfnader ut
gjorde 50 å 100 % (för ullgarn t. o. m. 400 %), likaså för finare papper,
papperstapeter, groft och fint läder, juft och pergament, lädervaror,
träarbeten, spegelglas, hvita glasvaror, fönsterglas, järntråd, gjutna
järnvaror, korta varor, leksaker, järnvägsvagnar 2)- De under 1877
fullföljda underhandlingarna med Tyskland kunde, då man å tyska
sidan icke ville medgifva Österrike bibehållandet af 1868 års tyska
tullsatser för österrikisk import och å Österrikes sida endast i några
’) De italienska parlamentsförhandlingarna och Journal Officiel äro de pålitligaste
källorna för denna tarifstrids historia.
2) Den fullständigaste och bästa jämförelse mellan den gamla och den nya Öster
rikiska tarifen finnes uti den af kejserligt tyska regeringen framlagda ”Denkschrift
fiber die Verhandlungen wegen Åbschluss eines neuen Handelsvertrags mit Oesterreich-
Ungarn 16 Febr. 1878.”
739
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
