Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
gifna införda varorna belöpande tullbeloppet, försedd med borgen (sou
mission cautionnée); ådenna förbindelse erhåller han af tullförvaltningen
ett kvitto (acquit-å-caution). Detta kvitto, som tjänstgör såsom attest öfver
införseln, presenteras vid den tullstation där utförseln af den förädlade
varan försiggår, oeh denna tullstations intyg öfver den verkstälda ut
förseln, noga specificerad till stycketal och vigt, (”le decharge de l’ac
quit”) företes sedermera vid införselsstationen för att definitivt frigöra
den införda varan från tullafgiften (apurer I’importation).
”Admission temporaire” har tid efter annan medgifvits för allahanda
varor såsom spannmål, kakao, socker, hampa, halmhattar, stenkolstjära,
oljor, bräder, väfnader, talg, tenn, zink, bly, metaller och järn af alla
handa slag. Det är emellertid hufvudsakligen i fråga om järnet, som
egendomliga följder uppstått af lagens successiva tillämpning.
En sträng tolkning af 1836 års lag synes visserligen gifva vid han
den, att den förädlade vara som utföres skall innehålla just det eller de
stycken råämne, som under ställande af borgen för tullafgiften blifvit
införda. Det lär ock hafva i början ålegat tullförvaltningen att upp
rätthålla detta s. k. ”systéme de I’identique”. Man stälde själfva fa
brikationen under tullkontroll, man lät råvarorna under bevakning forslas
till fabriken, man åsatte dera tullstämpel och fordrade att i den till
verkade varan återfinna råämnets stämpel. Men det kunde ju ej hjälpas,
att denna kontroll för vissa fabrikat och råvaror blef vansklig eller
omöjlig, för förvaltningen outförbar och för fabrikanterna betungande
eller besvärlig. Hur skulle den uppehållas för socker, oljor eller smält
stycken som förädlades till raflinad, tvål eller gjutgods, utan tulltjän
stemannens ständiga närvaro i fabriken? Efterhand upphörde den ock
att tillämpas för de flesta varuslag; man åtnöjde sig med intyg öfver
utförsel af fabrikat, till mängden eller vigten motsvarande den införda
råvaran: ”le systéme de I’équivalent”. Längst uppehölls ”I’identique”
för järn. Men lika svårt som det var att verksamt öfvervaka ett stång
järnstyckes förvandling till en järnvägsskena, en hammare eller ett lo
komotivhjul, lika svårt visade det sig att motstå de intresserade fabri
kanternas yrkande på ett lossande af de stränga bestämmelserna. De
för utlandet arbetande mekaniska verkstäderna och gjuterierna vid grän
sen och hafvet hade väl stora fördelar af admission temporaire äfven
under detta ”systéme de I’idcntique”, men deras medtäflarc inuti landet
kände sig af detsamma föga tillfredsstälde. De förre kunde från Tysk
land, England, Belgien och Sverige lätteligen hemta sitt råämne, införa
det i sina fabriker och därifrån åter utföra det förädlade fabrikatet,
utan att vidkännas tullafgiften å råvaran, de senare, som icke utan
svårighet kunde verkställa transporten af råämnet och fullgöra alla
formaliteterna vid tullbehandlingen, klagade däremot, att de voro sko
ningslöst prisgifna åt den franska marknadens genom skyddstullarnc
bestämda järnpriser och sålunda sågo sin export på utlandet hotad eller
754
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
