Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ivar Afzelius.
NORDISK TIDSKRIFT.
Förf:s afsikt synes hat’va varit mindre att gifva en uttömmande fram
ställning af institutet i alla dess detaljer än att verkställa en genomförd ana
lys af singularsuccessionens begrepp och pröfva den bestämning af begreppet,
han gifvit, på de företeelser, hvilka vid institutets konstruktion böra beaktas;
och Ref:n har därför inskränkt sig till att följa den hufvudsakliga gången af
Förf:s undersökning. Det skulle föra oss för långt, om vi skulle redogöra för
Förf:s kritik af de öfriga konstruktioner af institutet, som inom literaturen
försökts »Recht ara Rechte», sjelfständig rätt att utöfva annans rätt, actio
cessa och åt hvilka Förf:n egnar ett ytterst intressant kapitel, det sjunde,
eller om vi skulle försöka gifva en föreställning om den rikedom på frukt
bara tankar och nya uppslag, af hvilka arbetet i dess helhet är genomväfdt.
Framställningen är klar och ädel; det röjer sig ett drag af romersk ande i
Förf:s metod. Man andas alltigenom abstraktionens klara luft, utan att dock
någonsin känna sig beröfvad fotfästet i den konkreta verkligheten. Det torde
icke anses förmätet, om Ref:n till slut vågar uttala det omdöme om arbetet i
dess helhet, att det fört läran om singularsuccessionen ett väsenligt steg framåt
och att detsamma innehåller den bästa behandling af detta ämne, något lands
literatur för närvarande eger.
Det rika hopp för den nordiska rättsvetenskapen, till hvilket ett arbete,
sådant som detta berättigade, är nu jordadt; den vetenskapliga utveckling, det
betecknade, är för alltid afbruten. Arbetet frarabars af Förf:n såsom en minnes
gåfva, när Universitetet firade sin jubelfest; det blef ett minnesmärke öfver
honom själf. Såsom sådant är det tillräckligt att åt vetenskapsmannen för
säkra en lika vacker hågkomst, som den de, som med honom kommo i per
sonlig beröring, bevara af mannen. Och det vetenskapliga lif han födt och
fostrat skall blomma öfver hans graf.
Svenska och norska arheten i klassisk filologi åren 1877 och 1878. (Eorts.).
Textkritiken, såväl den konjekturala som den s. k. diplomatiska d. v. s.
på kännedom om handskrifter och skriftarter grundade, har representanter
bland de arbeten i klassisk filologi, som under den ofvannämnda tidrymden
sett dagen i vårt land.
Det förstnämnda slaget af kritik gör sig i eminent mening gällande i
följande arbeten:
C. E. SANDSTRÖM. Studia critica in Papinium Statium. Ups. 1878. (Upsala
Univ:s Årsskrift), 8. YIII ock 61 s., samt
samme författares Emendationes in Propertium, Lucanuin, Yaierium Flaccuin.
Ups. 1878. (Upsala Univ:s Årsskrift), 8. 44 s.
Konjekturalkritiken har till uppgift att vid förbättringen af läsarter hos
de klassiska författarne vidtaga där den diplomatiska eller palæografiska slutar.
Har den senare lyckats visa, hvilken eller hvilka handskrifter böra anses som
de tillförlitligaste, har den förra att rätta hvad som i dessa måste anses in
korrekt. Det första konjekturalkritiken har att göra är att där så behöf
ves påvisa tillvaron af ett fel, och härvid är nu mycket att iakttaga. Först
och främst fordras en noggrann kännedom såväl af hela samtidens som
äfven af den särskilda författarens språkbruk och stil, vidare måste man noga
öfverväga huruvida det såsom oriktigt misstänkta uttrycket står i öfverensstäm
melse med eller i motsats mot hela arbetets syfte och plan, samt äfven göra
afseende på den bildningsgrad hvarpå författaren kan anses hafva stått, de
förhållanden och de omgifningar i hvilka han lefvat, de mönster han härmat,
de författare som i sin tur tagit honom till förebild och slutligen de kommen-
782
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
