Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’) Frän omkr. 45 till omkr. 96 e. K.
LITERTURÖFVBRSIKT.
tarier af klassiskt ursprung som kunna förefinnas, de utdrag som äldre gram
matiker och lexikografer hafva bevarat och mera dylikt.
Papinius Statius erbjuder en af de svåraste uppgifter som kan ställas på
kritiker. Ej nog med att vi af honom ega särdeles dåliga handskrifter: själfva
det skrufvade och onaturliga, som utmärker honom i nästan högre grad än de
flesta andra författare i den förkonstlingens tid, hvari han lefde 1), gör det svårt att
säga hvad han skrifvit eller icke skrifvit. Afven har den onekligen storaversifikatori
ska talang, öfver hvilken han själf är så stolt, förmått honom att stundom
låta sin penna löpa utan att alltför mycket bekymra sig om tankelagarne och
sammanhanget. Han torde därför ingalunda vara förtjänt af det vitsord som
hans kommentator Markland lemnar, att »så länge lärdom, ren karaktär,
välvilja och mänsklighet njuta sin tillbörliga heder, skall också Statius älskas
af alla med hjärta och förstånd begåfvade människor»; å andra sidan har dock
den godmodige skalden, som besjunger ömsom Achilles och det kämpande te
banska furste- och brödraparet, ömsom kejsarens tama lejon, sina vänners vil
lor, träd, papegojor med mera som ej kan så noga specificeras, ej förtjänat all
den bitterhet, som Madvig m. fl. låtit hans minne röna. Yanligt sundt för
nuft och sinne för sammanhanget måste man dock tillerkänna honom, och följaktli
gen bör mycket af det obegripliga och absurda, som nu förekommer hos honom,
sättas på afskrifvarnes räkning.
Hetta är också författarens till de ofvannäranda afhandlingarna, docenten
C. E. Sandströms åsikt. Förf., som först gjort sig särdeles fördelaktigt känd
genom en på mönstergill latin skrifven afhandling om skådespelsförfattaren
Seneca, har gripit sig an det svåra värfvet att förbättra en text, som han an
ser i sin helhet förtjäna den möda, som han nedlägger derpå. Han har gått
till verket med en beläsenhet, en fantasi och en djärfhet, som, därest energi
kommer till, säkert skola bringa honom till en af de ej särdeles tätt besatta
platserna kring den svenska filologiens table ronde. Uppgiften har tydligen
förefallit honom desto mera inbjudande, ju svårare den var.
En anmärkning, som nu i allmänhet kan göras vid det sätt hvarpå för
fattaren löst denna uppgift, är att han ej tagit tillräcklig hänsyn till den di
plomatiska kritiken och därför i likhet med Hofnran-Peerlkamp och åtskilliga
andra af de nyare förfarit väl fritt med sin författares text. Så förändras
i Silvæ L. VC. 111 v. 116 ff. fem ord på två verser, andra exempel att för
tiga. Stundom synes förf, gå något för långt i sin fordran på uttryckets ele
gans. Så i Equus maximus Domitiani v. 101, där den lyckligt funna ändrin
gen åf senior till sculptor lemnar fullkomligt klar och god mening och där så
lunda förbättringen Auctius Elcei signum tyckes vara ett opus supervacaneum.
Såsom de i anmälarens tanke mest lyckade emendationer må i fråga om Sta
tius antecknas Silvæ I. 2. 9, 136. I. 3, 16. I. 2, 16 (elegant ändring af
handskrifternas arte till ante). I. 4, 13 (fausteque för handskrifternas me
ningslösa noseque eller nosceque). 11. 3, 38, der detta Bromium, som af Jos.
Scaliger ändrades till Brimo, d. v. s. Hekate, en emendation som på sin tid
väckte ett orimligt uppseende, af hr S. förändrades till Triviam. 111. 3, 180
(ialtera i stället för litora). 111. 5, 60 (illacrimat för det obegripliga illa te
net). IV. 1, 8 {ad quintum (för reqniem) bis sextus honos). IV. 1, 23. IV.
8, 20 (a för et). V. 1, 16. Achilleis I. 528, samt interpunktionen iv. 657.
Tllehais 11. 670 {umbra för umbo, toties för spoliis). V. 681 {Theben för The
bes); IX. 418 madensqne för manuque. X. 624.
Om den andra af de afhandlingar, hvars titlar vi ofvan anfört, gäller i
allt hufvudsakligt hvad vi yttrat om den första. Såsom goda rättelser vilja
783
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
