Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATURÖPVERSIKT.
den andva omfattande ”Aladdin” eller det första stora poetiska uppslaget efter
sammanträffandet med Steffens; den tredje behandlande Oehlenschlägers första
stora utländska resa, under hvilken hans skaldegenius fullt utvecklade sina
vingar och framträdde med en glans och en lyftning, som sedan icke öfver
träffades; den fjärde skildrande det motstånd, som skalden mötte dels genom
Grundtvigs protest, dels och i synnerhet genom Baggesens och sedan genom
Heibergs kritik; i den fernte behandlas ändtligen slutet af skaldens lif från
hans femtionde år, då han i Lunds domkyrka lagerkransades af Esaias Tegnér
och vann sitt första stora erkännande, till hans död 1850. Författaren, känd
såsom ifrig anhängare af Yischers estetiska åsikt, hvilket äfven visar sig ge
nom här och där förekommande citat af den tyske systematikern, har haft
den fördelen att på hegelianskt vis få hvardera af dessa fem böcker fördelade
i tre kapitel, ehuru man icke med bestämdhet kan utgrunda, huruvida äfven
den dialektiska metodens på hvarandra följande membra af thesis, antithesis
och synthesis därvid lyckats framkomma.
Det äfven i koncentrerad form digra bandet (518 sidor) genomläses dock
med lätthet och stort intresse. Skildringen är nämligen öfver alt genomträngd
af medkänsla med sitt föremål, äfven där författaren någon gång företager sig
att göra anmärkningar mot den store nationalskalden, hvartill äfven en och
annan gång gifves anledning; ty en, med all sin obestridliga storhet och ge
nialitet, så begränsad, om sitt vittra namn ömtålig och för yttre ära svag
personlighet hafva vi här i norden knapt haft maken till, eller det skulle då
vara H. C. Andersen. Den, som läser Oehlenschlägers egna ”Erindringer”,
skall där, snart sagdt, på hvarje sida finna spår af en ömtålig själfkänsla, som
man föga väntar hos en stor man, och han räddas ofta endast af sin verk
ligen naiva barnslighet. Imellertid är han dock med alt detta verkligt stor
såsom omedelbar skald och, äfven när han misslyckas, alltid älskvärd. Huru
olika är han icke sin store samtida Tegnér, huru vidt är icke denne honom
öfverlägsen som människa, äfven om han i skaldebegåfning måste vika för sin
danske sångarbroder!
Men är framställningen sålunda både instruktiv genom den massa stoff,
där bjudes, och interessant genom personlighetens egen betydelse och särskiidt
för oss genom skaldens inflytande på vår svenska literatur, samt äfven lättläst
och angenäm genom formens beskaffenhet i det hela, sä är den dock icke all
deles mönstergill, utan ger anledning till en och annan anmärkning både i sak
och i form, som vi tillåta oss att här i korthet anföra.
Redan på första sidan möter man en af författarens egendomligheter,
nämligen hans lust att af sin detaljkunskap få taga med så mycket som möj
ligt i sin skildring, hvadan han vid hvarje tillfälle passar på och stoppar in
i tilläggsord och mellanmeningar, i epitet och appositioner en massa af detalj
drag, hvilka på den plats, där de förekomma, onekligen taga sig något be
synnerliga ut. Se här några exempel! A första sidan läses om skaldens
fader, Joachim Conrad Oehlenschläger, att han var ”en trediveaarig Tjener hos
den livsglade Frederik den femtes mægtige Yndling, Mecklenborgeren Adam
Gotlob Moltke, den første Greve til Bregentved, Videuskabelighedens og Kun
stens Mæcen”. Detta är nog många upplysningar ä propos om en betjent.
På tredje sidan möta vi honom igen; där heter det om honom, att han
”maatte paatage sig en Tjeners Skikkelse i det Moltkeske, i Pontoppidans
danske Atlas beskrevne, Palais i Renaissance-Stil paa Amalienborg, hvis Op
førelse var bleven besunget af Wadskjær (der døde som Professor poeseos faa
Dage før Adam Oehlenschlägers Födsel)”. Sådana öfverlastade meningar åter
finnas pä flere ställen. Oftast förekomma de i förening med något namn på
en person, som presenteras för läsaren; så till exempel å sid. 153: ”Baggesens
793
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
