Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
Ven den rationalistiske fyenske Bondesøn Rasmus Nyerup (der 1796 blef
Professor i litteraturhistorien og 1803 Universitetsbibliothekar)”; å sid. 173:
”en af Oehlenschlägers Omgagnsvenner, den fem Aar ældre Urtekræmmersøn
fra Altona, Organisten ved reformert Kirke, komponisten Weyse”. Egendom
ligast förefaller dock den å sid. 433 presenterade ”bekjendte realistisk gemyt
lige Værthusholder Lars Mathiesen paa Frederiksberg”. Genora en sådan
öfverfyllning blir icke sällan formen tung, såsom då det å sid. 61 heter; ”Med
hendes Arm i sin blef ’Adagiospilieren’, som Kamma Rahbeck, der, som be
kjendt, holdt af att omdøbe Folk, kaldte Ungersvenden, forlegen og taus”.
Detta om formen. Vi taga oss därefter friheten framställa några sak
anmärkningar. Sid. 148 anföres Floratius, visserligen i ett citat, såsom för
fattare till de mångfaldiga gånger anförda verserna:
didicisse fideliter artes
eraollit mores nec sinit esse feros;
men en så noggrann detaljkännare som författaren borde dock, icke ens när
han citerar, ha låtit en sådan blunder gå oanmärkt förbi, dä man dels vet,
att Horatius aldrig skrifvit ett elegiskt distichon, dels och i synnerhet att
Ovidius är versernas upphofsman.
Vidare möter man å sidan 164 ett uttryck, som måste stöta en svensk
och äfven torde förvåna en dansk läsare. Där står med vanlig omständlighet
taladt om ”Oehlenschlägers skjønne Digt over Nordens første betydligere Billed
hugger, Thorvaldsens for Antiken begejstrede Lærer Wiedewelt”. Denne danske
bildhuggare var född 1731 och drunknade eller dränkte sig 1802, och han
var således i verkligheten nio år äldre än sin svenske samtida Johan Tobias
Sergel, som var född 1740 och dog 1814. Formelt taget, kan således för
fattaren anses ha rätt; men i sak torde väl ingen på fullt allvar vilja ställa
Wiedewelt öfver hans gode vän Sergel, som under de år, han tillbragte i
Roma, från 1767 till 1778, erkändt var en af dem, som kraftigast bidrogo till
att aflyfta den falska stilens ok från plastikens skuldror och äfven allmänt
anses vara en af banbrytarne för Canova och Thorvaldsen. Huru en dansk
konstdomare tänker om Wiedewelt, kunde författaren ha sett i Philip Weil
bachs förtjänstfulla danska ”Konstnerlexikon”. Där heter det, efter en genom
gående siktning af hans anlag och verksamhet, hvilken oftast bestod i lösandet
af väsentligen arkitektoniska uppgifter, sålunda: ”Han synes at have været et
opvakt theoretisk Hoved med Kjærlighed til Konsten snarere end en fuldstøbt
Konstnernatur, hvis Snille saa at sige ligger i hans Hænder”. Men är det
något, som man med största skäl kan säga om Sergel, så är det just detta.
Han var ingen teoretiker, och ibland kunde hans stilkänsla svika; men hvad
han vidrörde, fick personligt lif, och det var äfven detta snille, som utgör hans
storhet.
Om författarens åsikt angående ”Helge” och dess företräde för ”Frithiofs
saga” vilja vi ej tvista. Ingen svensk finnes, som ej erkänner, att Oehlen
schläger utöfvat stort inflytande på Tegnér, och att särskildt ”Helge varit
förebilden för Tegnérs romantiska epos. Men om nu också detta är ett fak
tum, är det dock i vår tanke onödigt att höja den ena dikten på den andras
bekostnad, ty de kunna godt bestå vid hvarandras sida, och de ega bägge
egenskaper, som göra dem till framstående dikter ej blott inom de båda fol
kens vitterhet, utan jämväl inom den stora europeiska literaturen. Det är därför,
enligt hvad anmälaren tror, orätt och onödigt att säga, att FTithiof ”ingenlunde
kan maale sig med Helge”; den kau det afgjordt i en sak, som författaren
själf medger, nämligen ”det ulige større By”, och detta är dock något; ett
femtioårigt rykte, som icke tyckes vilja gifva med sig det allra minsta i kraft
794
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
