Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA TYSKA HANDELSPOLITIKEN
såsom en högre och sedligare makt, måste öfvertaga ledningen af den
ekonomiska utveckling, hvilken de fria individerna förfuskat, och från
denna utgångspunkt kunde lätt nog dragas praktiskt användbara slut
följder i flere riktningar. Sådana påkallades inom kort af lefvande
intressen, hvilka blott behöfde vederbörligen grupperas, för att ernå
politisk betydelse.
Af väsentlig vigt var det härvid först och främst, att under de
ändade rika åren isynnerhet en näring, järnindustrien, hade växt ut
till en förut okänd betydenhet, att den samma nu, med nyss mång
dubblad produktionsförmåga, hastigt befann sig inför en till hälften
minskad afsättning, att organisationen i aktiebolag indragit stora och
betydande samhällsklasser inom dess intresse-sfär, och framföralt att
denna industris hufvuddistrikt, Rhenländerna, med sin täta befolkning
sålunda blifvit en af de vigtigaste härdarna för protektionistiska sträf
vanden.
Vidare hade det nya tyska kejsardömet gifvit de sydtyska stater
nas industriela intressen en högst betydande förstärkning genom an
nexionen af Elsass-Lothringen, inom hvilka Frankrikes tullsystem i
mångfaldiga riktningar skapat och fostrat industrier, som i den tyska
tulltarifen sågo ett hot mot sin tillvaro, och vid hvilkas anspråk man
äfven af politiska skäl måste fästa stort afseende.
Mot det sålunda förenade västra och sydvästra Tyskland, för
stärkta af Sachsen och Schlesien, med sina järn- och textilindustrier,
stodo nu fortfarande det norra och östra Tyskland med sina hamnar,
sin handelskår och sina jordbruksintressen, betäckta af teoretiske fri
handlare och frisinnade politici. Aren 1875—78 förgingo under för
beredelser och skärmytslingar. Skyddstullarnas förkämpar organiserade
sig i »Verbände» och »Centralkomitéer» och uppsökte sina motståndare
i deras eget läger, i de ekonomiska kongresserna och handelsdagarna.
De vunno några gånger betecknande majoriteter på ställen, der få år
förut en protektionist skulle hafva blifvit utskrattad, och de modfäldes
icke deraf, att riksdagsmajoriteten 1876 och 1877 afslog, den ena gån
gen förslaget att uppskjuta järntullarnas afskaffande, den andra gången
regeringens proposition om införande af retorsionstullar mot Frankri
kes exportpremier för järnvaror.
Det fordrades dock något mer än en industriel protektionism för
att bryta frihandelns system ur sina fogar. Jordbruksintresset måste
väckas till känsla af skyddets fördelar, och regeringen måste bringas
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
