Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH DESS BETYDELSE FOR DB NORDISKA LÄNDERNA
det fria utbytets grundsatser. Zollvereinstarifen af år 1865 har åtmin
stone fyra gånger, åren 1866, 1868, 1870 och 1873, varit föremål för
ganska betydande reduktioner, af hvilka några inneburit fullständigt
upphäfvande af vigtiga skyddstullar. Isynnerhet den senaste af dessa
åtgärder, borttagandet af all tull för tackjärn, stångjärn, stål, plåt, järn
tråd, järnvägsskenor och gröfre järnvaror, syntes ådagalägga, att fri
handeln var rotfäst i den tyska lagstiftningen; det mest betecknande
låg måhända däri, att det var jordbruksintressets målsmän, som på
yrkade och afgjorde denna radikala reform, och den bestämda motvilja,
de därvid uttalade mot tullskyddet såsom försvårande landtmännens
produktionsvilkor, syntes bebåda en stundande vidräkning äfven med
öfriga skyddade industrigrenar.
Men det var den under åren 1871—73 inträdda svindelartade höj
ningen af all produktion, som hade framkallat denna stämning och
dessa beslut; det var den tyska järnindustriens oförmåga att genast
kunna tillfredsställa det hastigt stegrade behofvet afjordbruksredskap och
järnvägs-skenor, som hos konsumenterna af järn och järnvaror hade väckt
till lif det intresse, hvaraf en dylik tarifreform betingades. Med året
1873 inträder vändpunkten i den ekonomiska utvecklingen, och från
detta ögonblick är det andra intressen, som fostras och växa till makt.
Från och med den stora kris, som i maj 1873 bröt ut öfver Europa,
stiger månad efter månad, år efter år »produktionens» kraf på bistånd
och uppmuntran, och i samma mån industriens svårigheter ökas och
utbreda sig, i samma mån växer antalet af dem, som yrka ett ingri
pande från statens sida. Friheten, den oskattbara, som under årtionden
hade fått i opinionen gälla såsom enda och högsta vilkoret för all eko
nomisk förkofran, hade efter 1872 —73 års excesser förverkat förtro
endet. Det blef nu, såsom alltid i Tyskland, i förstone de lärde för
unnadt att uppsöka en ny och mera pålitlig ledstjärna för den allmänna
välfärden. Vi minnas, huru under några år katedcrsocialismen famlade
efter den nya princip och de nya metoder, som på alla områden af
ekonomiskt lif skulle ersätta den s. k. Manchesterskolans utdömda
system. Behållningen för vetenskapen af dessa lärdes mycket aktnings
värda analyser har, ty värr, ej hunnit blifva mer än ett fullständigt virr
varr i begreppen, men frukten häraf blef åter, för industriidkare, stats
män, landtmäu och annat praktiskt folk, en ökad frihet från respekt för
den politiska ekonomiens begrepp och lärosatser. Det enda som kunde
anses i den pånyttfödda vetenskapen enhälligt erkändt, var att staten,
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
