Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordisk Tidskrift. 1880. 2
OCH DESS BETYDELSE FOR DE NORDISKA LANDERNA.
undergång de jordegare, i hvilkas produktionskostnader ingick en oskä
lig hypoteksränta, så kunde man ju lika gärna gå in på agrariernas
yrkan om en skuldreduktion. En sådan åtgärd vore i livarje fall
säkrare, ty hvilken spanmålstull man än ville sätta, kunde en sådan
ju ej ställa jordbrukaren utom beroende af skördens växlingar och
de prisfall som däraf vållades. \Tore det uppgiften att motväga de
fördelar, som de af naturen mer gynnade spanmålsproducenterne i
Ungern, Ryssland och Amerika hade framför den tyske jordbrukaren,
eller att förskaffa denne ett spanmålspris, som utestängde all utländsk
täflan och förbehöll tysk marknad åt tysk produktion, så vore det
uppenbart, att en fast tullsats af 1 mark alls icke fylde sitt ändamål.
Rågprisen hade ju under åren 1872—77 växlat mellan 21 och 17 mk;
de hade dock ej hindrat den tyska marknaden att förse sig med ut
ländsk spanmål eller inneburit tillräcklig uppmuntran för utvidgning
af Tysklands rågproduktion. Ett tillägg af en eller en half mark till
de under 1878—79 gällande ytterst låga pris af 13 å 11 mark skulle
således ej innebära någon som hälst trygghet för den tyske spanmåls
producenten. Men hvarje sådan tullsats, hur stor eller liten den än
vore, skulle falla konsumenten till last genom fördyrande af hans
oumbärligaste lifsförnödenheter, och äfven om det blott gälde ett till
fälligt afhjelpande af ovanlig förlägenhet för jordbrukets idkare, må
ste man rygga tillbaka för den utvägen att ålägga den »fattige man
nen» en börda, eller minska de utsigter till ett lättare lifsuppehälle,
som de tryckta spanmålsprisen för honom medförde.
Det låg naturligtvis i detta svar en princip, som i vanliga fall
icke är så lätt att afvisa, som plägar vara fruktsam på kraftfulla
politiska slagord, och därmed egnar sig att väcka sociala klasstrider
och gifva de ekonomiska frågorna storartade dimensioner.
Skyddstullarnas målsmän, regeringen, agrarierne och de indu
striele, kunde icke heller undgå att se faran af detta vädjande till
den stora massans lidelser, och de läto sig därför angeläget vara att
så mycket som möjligt försvaga verkan af det tal frihandlarue förde
om den »fattige mannens» betungande. De drefvos sålunda oupphör
ligen öfver till satser och yrkanden, som onekligen togo sig bättre
ut i debattens hetta än inför den lugne och opartiske granskaren. I
tidningsartiklar och stridskrifter, i riksdagsmäns och ministrars an
föranden användes här, såsom i liknande fall så många gånger förut,
fullt så mycken konst på att bevisa konsumenterne, huru deras
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
