Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEN NYA TYSKA HANDELSPOLITIKEN
förbrukningsartiklar icke kunde genom skyddstullarna stegras i pris,
som på att öfvertyga dem om nödvändigheten att genom skyddstullar
höja priset för samma artiklar. Så frågade man, huruvida väl prak
tiskt folk ville tro på något så orimligt, som att en tullförhöjning af
50 pf. på en centner hvete eller järn skulle kunna tagas ut vid för
säljningen af en hästsko eller en brödbulle, då tullsatsen, fördelad på
dessa detaljhandelns varor, utgjorde en tiondedel eller mindre af en
pfennig. Man framdrog priskuranter på råg och korn och ådagalade,
att de vanliga och dagliga växlingarna i dessa varors börspris alldeles
uppslukade de prisskilnader, som kunde uppstå genom höjning eller
sänkning i spanmålstullen. Man gjorde »Brodstudien», företedde
prof på hveteskorpor af lika vigt med 10 till 50 proc. skilnad i pris
från olika bagarebodar i samma stad, och sporde leende, om ej så
lunda erfarenheten sloge teorien ur brädet och ådagalade, att tull
satserna ej kunde hafva något med brödpriserna och den menige mans
förbrukning att skaffa.
Exempel sådana som de anförda kunna mångfaldigas i det oänd
liga, och väl är att märka, att dessa satser alls icke äro egendomliga
för skyddstullarnas förfäktare; de förekomma lika ofta hos ifrare för
sannskyldiga finanstullar, då desse vilja ådagalägga, att de indirekta
skatterna alls intet betyda för folket. Argumentet är dock intet an
nat än en tillämpning af Protagoras’ konststycke, då denne visade, att
snabblöparen aldrig kan komma fram till Athen, eftersom han först
måste tillryggalägga halfva vägen, därförut hälften af denna hälft och
så vidare i oändlighet. Men liksom snabblöparen, sofisten till trots,
springer fram till sitt mål, så är den enkla vederläggningen af i fråga
varande satser, att tullafgiften dock ingår till vederbörande, och att
den från något håll måste tagas ut, vare sig nu från bagaren eller
brödätaren, handlanden eller importören, hästegaren eller smeden. Att
bördan på längden alltid skall vältas öfver på de siste konsumenterne,
följer helt enkelt däraf, att desse hafva minsta förmåga att afvärja henne.
Likaså tydligt är det, att när man från tullsatser i allmänhet
och från tullafgifterna till staten vänder sig till skyddstullar och
deras åsyftade verkan i andra hand eller på de inhemska varornas pris,
så är spörsmålet om denna verkan helt enkelt en begreppsfråga.
Om skyddstullen gäller, oberoende af all bevisning och all erfarenhet,
att om den skyddar producenten, så fördyrar den hans produkt, all
deles som det utan alt bevis är klart, att om en triangel uppritas,
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
