Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA TYSKA HANDELSPOLITIKEN
på att försörja den inhemska marknaden. Af Tysklands jord är ej
mindre än 26 % bevuxen med skog, hvars kultur står på höjdpunk
ten af sin tids fordringar: dess skogsbestånd äro fullt tillräckliga för
att med bygnadstimmer, virke och ved förse den inhemska konsum
tionen, »så att endast en måttlig tillförsel från utlandet, särskildt i
händelse af stegrad förbrukning, synes lämplig’». I stället för en sådan
tingens riktiga och lämpliga ordning hade emellertid under senaste år,
efter regeringens mening, högst onaturliga och skadliga förhållanden
inträdt, derutinnan att införsels-öfverskottet af trävaror från 1864 till
1873 oupphörligen stigit från 8 mill. ända till 58 mili. centner och se
dermera årligen vexlat mellan 53 och 36 mill. Visserligen vore or
saken härtill ej uteslutande att söka i trävarornas tullfrihet, men den
samma bildade dock en af de faktorer, som bestämde den tyska skogs
kulturens nuvarande ogynsamma läge. Det låg för öppen dag, att den
förödande skogshushållning som för närvarande bedrefves i länder, där
skogen egde en stor utsträckning och där det gälde att till hvarje
pris skaffa afsättning för en nästan värdelös produkt, icke kunde lemna
den tyska nationela skogshushållningen någon möjlighet till konkur
rens. Ungerns och Galiziens trävaror trängde sig ju redan in uti
Westphalen och Rhenländerna, och Sveriges, ej sällan fullt färdigarbe
tade, långt in i hjertat af Tyskland. Härå berodde nu i främsta rum
met den sedan länge märkbara minskningen i de tyska statssko
garnas afkastning, liksom i de privata skogsegarnes inkomster af sin
skogsmark. Då nu skogsegarnes näring omöjligen kunde såsom annan
industri lämpas efter tillfälliga förhållanden, utan i hvarje fall en minsk
ning i skogens afkastning blefve en ohjälplig förlust för egaren, syn
tes här mindre än någonsin konsumentens intresse af billiga träpri
ser kunna göra en obegränsad utländsk konkurrens berättigad. Här
jämte lades stor vigt på den omständigheten, att Tysklands skogslag
stiftning flerstädes så starkt begränsade skogsegarens rätt att genom
ökad afverkning betäcka en tillfällig prisskillnad, att staten ur denna
synpunkt ensamt borde anses skyldig att genom prisens uppehållande
skydda skogsegaren mot förluster.
Skogskulturens vänner hafva i alla länder och i alla tider varit
angelägna att påkalla statsmaktens ingripande till skogens skydd mot
afverkning, och frihandelns målsmän hafva vanligen uppburit förebrå
elser för sin obenägenhet att förhindra den afverkning, som framkallas
af stegrade träpriser. Det var eget nog att under den debatt, som i
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
