Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH DESS BETYDELSE FÖR DE NORDISKA LÄNDERNA.
detta ämne pågick inom tyska riksdagen, höra skyddets och skogskul
turens målsmän klaga öfver att afverkningen afstannat å den tyska
skogsmarken och begära statens medverkan till en prisförhöjning, som
kunde göra afverkningen lönande, under det frihandlarne varnade för
vådorna af afverkningens ökande.
Den omständigheten, att skogsegendomen i Tyskland till mer än
hälften tillhör de enskilda staterna, kommuner och stiftelser, och att
af återstoden de vigtigaste skogsbestånden, och nästan allt som kan
lemna virke till afsalu, ligger under de stora riddaregodsen, måste
naturligtvis för tarifkommissionens och riksdagens minoritet innebära
en väsentlig anledning att motsätta sig de föreslagna tullsatserna. Med
fog kunde de hänvisa derå, att så vida verkligen trätullarne skulle med
föra åsyftad påföljd, eller prisförhöjning för den inhemska trävaran,
innebure de en subvention till statskassorna och företrädesvis till de
förmögnaste godsegarne, erlagd af konsumenter i alla samhällsklasser.
Till dem vore att räkna i främsta rummet den stora och talrika landt
befolkning, som i Tyskland icke eger virke till husbehof, och kunde
derför med skäl betviflas, att de föreslagna tullarna tjänade landtbru
karen i allmänhet till nytta. Ville man åter i fråga om trävarorna, lik
som om spanmålen, göra gällande, att prisförhöjningen ej skulle träffa
den stora massa af befolkningen, som i sista hand konsumerade arbe
tadt trä af alla slag, utan endast mellanhänderna, så måste ju subven
tionen till i fråga varande skogsegare betalas af en hel stor klass af
industriidkare, hvilkas intressen väl förtjenade regeringens omvårdnad,
af byggmästare, snickare, tunnbindare, svarfvare och trävaruhandlare,
af hvilka isynnerhet de komme att lida, som hufvudsakligen arbetade
för export. Ett betydande antal petitioner till riksdagen vitnade om
det lifliga missnöje hvarmed dessa intresse-grupper betraktade de be
stämda tullsatserna. Så erinrades därom, att i Hannover, Verden,
Lippe-Detmold och i allmänhet i hela nordvästra Tyskland arbetades
lifligt för utlandet. Denna äfven i mindre städer och byar bedrifna
industri exporterade sina produkter till England, Brasilien, La Plata
staterna, Valparaiso, m. fl. länder och var uteslutande hänvisad på bear
betning af infördt utländskt virke, isynnerhet å s. k. Rigaer- kron eller
ryskt virke af bästa sort. Hvad åter beträffade de utländska virkessor
terna af sämre kvalitet, som till ytterst låga priser hemtades från Sve
rige, Norge och Finland, och hvarå tullsatsen uppgick till en rätt hög
procent af varans värde, vore de af stor vigt för en mängd industrier
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
