Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA TYSKA HANDELSPOLITIKEN
6 till 8 mark för järnbleck,
4 » 8 » » maskiner, alt pr 100 kilo.
Det är en anmärkningsvärd omständighet, att i hela detta program
alldeles icke är fråga om en sådan industriens »uppfostran», som van
ligen förespeglas såsom ändamålet med och den naturliga följden af mått
liga skyddstullar, de där, sedan de gjort sitt gagn, framdeles skola för
svinna. De sakförståndige lofva sig intet sådant: de yrka och bekänna
öppet, att den tyska järnindustrien icke kan och icke vill ytterligare
nedsätta sina produktionskostnader, och att hvad de begära är ett öfver
pris, hvartill industrien anser sig hafva rätt, helt enkelt på grund däraf
att den finnes till. Den omständigheten, att den billiga sjöfrakten från
England till Nordsjö- och Östersjöharanarna, af 7 mark, gör det för hela
östra och en stor del af norra Tysklands gjuterier och andra järnvaru
fabriker förmånligare att förse sig med engelskt järn än med westpha
liskt-rhenskt, som drager en järnvägsfrakt af 17 mark, leder majoriteten
af de sakförståndige till den slutsatsen, att, dä ej den tyska fraktkost
naden kan tillräckligt nedsättas, så måste den engelska frakten motvägas
af en tysk tullsats. Och om det också är en obestridlig sanning, mena
desse sakförståndige, att införseln af utländska järnfabrikat under senare
år icke varit i tilltagande utan tvärtom i aftagande, sä hindrar detta
icke den tyska produktionen att begära aflägsnande af den konkurrens
som ännu, om ock i minskad grad, består; ty den tyska produktionen
har under de senare åren inrättat sig på större fot och kan nu, då den
är i stånd att tillfredsställa hela den inre konsumtionens behof, hafva
anspråk pä att vara ensam om denna uppgift.
Då kommissionen med full befogenhet kunde vitsorda, att do 46
sakförståndige nästan enhälligt förklarat järntullarnas återinförande nöd
vändigt, nägre som ett vilkor för den tyska industriens existens, andre
såsom »det enda medlet att förbättra dess sorgliga läge och därigenom
leda Tysklands allmänna ekonomiska förhållanden in i nya banor», var
det för den samma af särdeles vigt att tillika kunna intyga, att »äfven
från konsumenternas sida det vida öfvervägande flertalet, till och med under
förutsättning att deras fabrikationsmaterial blefve fördyradt, ansett järn
tullen nödvändig, emedan af en förbättring i järnindustrien med tillför
sigt väntades en gynnsam återverkan på alla öfriga produktionsgrenar,
jordbruket inbegripet». När man genomgår den digra protokollsvolym,
som kommissionen framlagt, och der oupphörligen, äfven frän betydande
exportörer af järn och järnvaror, pä den stående frågan »Fordert die
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
