Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA TYSKA HANDELSPOLITIKEN
hänsyn till de stora järnverkens exceptionelt tryckta läge. Beslutet
skulle troligen hafva fattats utan nämnvärd motsägelse, om järnindu
striens målsmän yrkat samma måttliga tulisats, som under 1878 af dem
allmänt begärdes, och ännu i böljan af 1879 ansågs tillräcklig, eller 50
pf. pr 100 kilo för tackjärn den vigtigaste positionen. Men med
skyddstulls-koalitionens styrka växte anspråken; regeringen föreslog, till
stor öfverraskning för de flesta, tullsatsen 1 mark pr 100 kilo för tack
järn, samt därefter afpassade: 2,50 mk för stångjärn, järnvägsskenor m. m.,
3å 5 mk för plåt och tråd, 2,50, 3å 6 för groft gjutjärn: och Stumm
förklarade i riksdagen, att upptäckten af den nya fosfor-renings-metoden
i Cleveland-distriktet fullständigt förändrat situationen och nödvändig
gjorde det högre skyddet för Tysklands järnindustri. Afgörandet be
rodde på agrarierne, och kompromissen med dess vilkor hafva vi redan
skildrat.
Om järnindustrien hänfört sitt betryck hufvudsakligen till järntul
larnas plötsliga borttagande 1877, och om 1879 års tarif således därut
innan kan anses som en reaktion mot en alt för hänsynslöst framdfifven
frihandelspolitik, hade däremot textil-, d. v. s. egentligen spinneri-,
industriernas anspråk sin anledning förnämligast i en rent politisk till
dragelse, annexionen af Elsass. Denna utvidgning af det tyska tullom
rådet hade förökat den inhemska textilindustriens produktionskrafter med
1,500,000 garnspindlar och 30,000 väfstolar, hvilka förut knapt egt den
ringaste afsättning på Tyskland, samt tillfört de tyske industriidkarnes
krets ett stort antal fabrikanter, som fostrats i den franska tull-lagstift
ningens skok och nu trodde sig se sin forna marknad stängd genom
den franska tarifens höga satser för deras finare garner. »Skydd för värt
finspinneri mot Englands öfvermakt», blef desse elsassiske fabrikanters
lösen, och häri instämde isynnerhet de sydtyske spinnarne, under an
förande, att utan uppmuntran åt finspinneriet skulle den elsassiska indu
strien vända sig till produktion af de gröfre garnnuramer, som hittills
varit den tyska industriens egentliga föremål, och sålunda för den se
nare förderfva den inhemska marknaden. Det var hufvudsakligen med
hänsyn till denna befarade eller redan förefintliga förskjutning af produk
tionsförhållandena, som enquétekommissionen verkstälde sin undersökning.
Utrymmet tillåter ej en redogörelse för denna ytterst intressanta
enquete, om hvars opartiskhet icke frän något håll framstäldes tvifvels
mål, men som för de flesta grenarna af tysk textilindustri snarare veder-
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
