Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA TYSKA HANDELSPOLITIKEN
emot upphäfde fabrikanterna af orleans, tibet, cachemir, popeline o. d.
tyger bestämd protest, under åberopande af kardgarnets fördyrande ge
nom högre tull, och vid tullsatsens andra läsning framstäldes af Richter
(Meissen) ett amendement om tullsatsens bestämmande till 135 mk. Re
geringskommissarien motsatte sig detta förslag och begärde bifall till
regeringens klassifikation, men möttes af förebråelser därför, att man ej
fått någon enquete öfver ylleindustrien. Delbriick erinrade, att ungefär
3/4 af de under denna position nu hänförda väfnader vore valkade och
sålunda skulle få pä en gång 125 % högre tull, och att en stor del af
dessa kläden vore af så ringa värde, att tullen komme att däraf utgöra
öfver 40 %. Men majoriteten lyssnade åter till v. Kardorff, som lug
nade den med erinran, att då man ej lopp större fara än att fördyra de
fördömliga shoddy-tygerna, kunde denna tullsats anses som en välgerning
för befolkningen. Hufvudmassan af ylleväfnader (alla de otryckta) upp
fördes sålunda till tull af 135 mk pr 100 kilo k Tillika bestämdes af
riksdagen tull af 3 mk för hittills tullfria, »otryckta filtar».
Ett ytterligare exempel på riksdagens benägenhet att, vida frikosti
gare än regeringen ämnat, tillgodose de skyddsökande näringsintressena,
när blott den rätta stämningen kunde åstadkommas, företer behandlingen
af lädertullarna.
I Tyskland hafva, liksom i Sverige, garfverierna under de senaste
åren högt klagat öfver den konkurrens, som uppstått från de transatlan
tiska länderna, och i den agitation, som gått ut pä skydd för »läderindu
strien», har därför sulläderfabrikanternas intresse utgjort den egentliga
drifkraften. Man har där, liksom här, klagat öfver en införsel af läder,
som från 4,211 ctr (1864) och 23,600 ctr (1869) stigit (1875—77) till i
medeltal 108,000 ctr, hvaraf omkring 70 % utgjorts af amerikanskt och
australiskt läder, levereradt till priser, med hvilka den inhemska tillverk
ningen omöjligen kunnat täfla, och som därtill för hvart är förbättrats i
kvalitet. Under sådana förhållanden yrkades af garfvarne en förhöjning
i tullsatsen för gröfre läder från 12 mk till 50 å 72 mk pr 100 kilo
(från 4 till 181/2 å 27 öre pr ’u). »Der Central-Yerband der deutschen
Lederindustriellen» vågade dock ej framställa så vidtgående fordringar,
1 Den svenska tullsatsen för »ylleväfnader, andra slag» är ännu högre: 75 öre
ur ‘tfc eller pr 100 kilo 197,40.
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
