Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH DESS BETYDELSE FÖR DE NORDISKA LÄNDERNA.
utan begärde en tullsats för sulläder af 24 mk, dock med en differential
tull för hemlockslädret af 40 mk.
Vid öfvérvägandet af sålunda framstälda anspråk fann regeringen
snart nog, att den tyska läderindustrien i sin helhet hade intressen,
hvilka med sulläderfahrikanternas längst gående fordran svårligen kunde
förenas. Tysklands export af läder uppgick 1878 till ett värde af 49
millioner mk och af lädervaror till 53 millioner mk; införseln åter af
läder endast till 14 millioner mk. Exporten hade sålunda, redan efter
siffrorna att döma, ett intresse, som svårligen kunde förbises. Logarf
verierna räknade ej mer än 12,000 verkstäder med 42,000 arbetare, hela
den öfriga läderindustrien 288,000 fabriker med 465,000 arbetare, och
det var obestridligt, att en stor del af dessa fabriker hade ett starkt in
tresse mot lädrets fördyrande. Också heter det i regeringens tarifforslag
helt kort, att sulläderfabrikanternes längst gående fordringar icke kunde,
i strid med läderfahrikationens intresse, beviljas. Lika litet kunde rege
ringen förorda en differentiel behandling af det transatlantiska lädret:
déh fann det omöjligt att bestämma någon säker skilnad mellan europe
iskt och utora-europeiskt läder och förkastade alldeles tanken på att för
det införda lädret fordra bevis om produktionsorten. Den af regeringen
förordade tullförhöjningen stannade därför vid 24 mk pr 100 kilo för
det gröfre lädret, motsvarande ett skydd af omkring 8 % af försälj
ningsvärdet, och föreslogos i öfrigt förhöjningar med 20—60 % för
finare skinn och läder (40 mk), handskar, samt lädervaror af alla slag.
Med detta regeringens förslag ville dock garfveriindustrien ingalunda
låta sig nöja. Riksdagen fick från alla delar af riket mottaga petitioner,
som i de bjärtaste färger utmålade denna industrigrens betryck och det
landsförderfliga hemlockslädrets skadliga inflytande både på producenter
och konsumenter. Samtliga dessa petitioner afsågo en tullsats för sul
läder af 72 mark. Under påtryckningen af dessa yrkanden ville riks
dagens utskott finna en medelväg genom att för pos. 21 a) och b) före
slå 18 och 36 mk i stället för 24 och 40 mk 1, men till pos. b) flytta
artikeln »sulläder, garfvadt med annat ämne än ekbark», hvarmed åsyf
tades högre skydd mot »hemlockslädret». Vid närmare besinnande fann
dock utskottet, att regeringen haft rätt i sin åsigt, att någon säker och
hållbar skilnad ej kunde uppställas mellan läder garfvadt med ekbark
1 Positionen 21 a) lydde: »Läder alla slag, med undantag af det under b) nämda
ofärgadt, svartfärgadt, logarfvadt läder; färgadt juftläder; pergament; stöfvelskaft».
Positionen 21 b) lydde: »Briissel- och danskt handskskinn; karduan, marokin,
saffian ; färgadt läder med undantag af det under a) nämda; lackeradt läder».
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
