Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA TYSKA HANDELSPOLITIKEN
och annat läder. Det upplystes, att en sådan skilnad väl kunde iakt
tagas i fråga om det med hemlocksbark garfvade lädret, men också att
det äkta hemlockslädret i själfva verket spelade en mycket ringa rol inom
industrien, att största delen af det transatlantiska lädret bereddes med
helt andra ämnen, såsom mymosa, valonea, dividi, katechu m. m., och
att sålunda garfvadt läder icke kunde från ekbarkslädret särskiljas. Det
återstod då intet annat än att, till stillandet af garfvarnes klagan, flytta
alt sulläder tillsammans med handsk-läder och marokin under tullsatsen
36 mk. I riksdagen höjde sig visserligen röster emot en så egendom
lig klassifikation, som uppenbarligen gaf sullädret ett oproportionerligt
skydd, uppgående till omkring 18 % af det amerikanska lädrets värde;
man hänvisade därå, att Tyskland sålunda skulle mer än något annat
land skydda denna artikel, som i Österrikes nya tarif drager allenast 16
mk, i Schweitz 6,4 0 mk, i Belgien och Italien 12 mk och efter den se
nast föreslagna franska tarifen blott 8 mk; man åberopade de petitioner
mot hvarje förhöjning i lädertullarna, som ingått från skomakcri- och
sadelmakeriindustrierna; man sökte visa, att de framstälda farhågorna för
garfveriernas undergång voro oberättigade. Dessa argument betydde dock
för riksdagens majoritet litet gentemot den lilla anmärkningen, att garfve
rierna, såsom afnämare af ekbark, hade ett visst samband med jordbru
kets intressen, och den föreslagna högre satsen blef med stor röstöfver
vigt antagen. Det var under den rådande stämningen mest förvånande,
att förhöjningen stannade vid denna gräns.
Lika lärorik är behandlingen af tullsatserna för oljor. Under fri
handelssystemet hade dessa, dels i den allmänna konsumtionens, dels i de
på oljeförbrukning hänvisade industriernas intresse, blifvit fiere gånger
modifierade, därhän att så väl petroleum och öfriga mineral-oljor som
äfven (alt sedan 1851) »denaturerad» eller till industribehof afsedd bom
(oliv-)olja samt palm- och kokosnötoljor voro tullfria, hvaremot oljor i
flaskor och på krus samt vanlig olivolja på fat drogo en tull af 5 mk,
öfriga oljor på fat endast 3 mk. Vid den nya tarifens uppgörande
var det naturligt, att ur finansiel synpunkt skulle i främsta rummet petro
leum och öfriga mineraloljor förekomma till beskattning. En sats af 6
mk pr 100 kilo (beräknad att inbringa omkr. 16,500,000 mk) föreslogs
af regeringen och beviljades efter en liflig strid, hvilken dock icke hade
något med skyddssystemet att skaffa och därför icke hör hit. Likaså var
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
