- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1880 /
139

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OCH DESS BETYDELSE FÖR DE NORDISKA LÄNDERNA.
Om den tyska tulltarifens verkliga inflytande åtminstone på Sve
riges och Norges handel och näringslif icke får anses särdeles bety
dande, har den dock redan framkallat och skall antagligen ytterligare
uppehålla yrkandet på en »reciprok» behandling af Tysklands handel på
Sverige. Reciprocitetens princip har hela det yttre utseendet af rättvisa
och klokhet, men icke alla torde vid dess förordande besinna, hvad den
samma i hvarje fall verkligen innebär.
Vid sådana fall, då tvänne länders producenter täfla om afsättning på
hvarandras inhemska marknad, kan det lätt nog hända, att en förhöjning
i det ena landets tulltarif rubbar bestående jämvigt i konkurrensens vil
kor, och om det andra landet då höjer sina tullsatser till samma belopp,
har det därmed åtminstone vunnit det ändamålet att åt sina producenter
inom samma näringsgrenar bereda en fördel, motsvarande den som till
kommit deras medtäflare, hvad nu ock vederbörande konsumenter må
hafva att invända mot en dylik för dem ovälkommen slutföljd af ett
främmande lands åtgöranden. Det är sådana förhållanden, som äro i fråga
vid tullsatsernas utjämnande i Tyskland t. ex. med hänsyn till Österrikes
tarif för järn-, bomulls- och linnevaror, eller Frankrikes och Belgiens för
hattar, glasvaror, papper, lädervaror, järnfabrikat eller salt. Men i denna
mening kan någon tillämpning af reciprocitet mellan Sverige och Norge
å ena sidan och Tyskland ä den andra knappast i fråga komma, af det
enkla skälet att dylik ömsesidig täflan mellan tyske producenter och
svenske och norske icke finnes till. De norske eller svenske producen
terne af trävaror, de svenske exportörerne af tackjärn, stångjärn, platt
järn och plåt, trävaror eller tändstickor hafva icke på inhemsk marknad
haft och kunna icke häller få någon nämnvärd känning af konkurrens med
utländske medtäflare, allra minst tyske, och den olägenhet de möjligen
kunna förnimma af den tyska tarifens nya tullsatser för deras varor, kunna
Sveriges och Norges lagstiftare omöjligen afhjälpa genom någon som
hälst förhöjning i våra tullsatser för samma varor. Det förhåller sig på
samma sätt med fabrikanterne af det till Tyskland utförda papper, eme
dan de papperssorter, som från Tyskland hit införas äro af helt annan och
finare kvalitet än det trämasse- och annat gröfre papper, som härifrån till
Tyskland utföres till det mesta frän fabriker särskildt för sådant ändamål
inrättade.
Reciprocitetens princip tillämpad af Sverige eller Norge mot Tysk
land kan således icke afse att förhjälpa just de af den tyska tulltarifen
hotade svenske och norske producenterne till någon fördel; tvärtom skulle
139

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:15:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1880/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free