Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA TYSKA HANDELSPOLITIKEN
dess genomförande för dem obestridligen verka som sten på börda. Dess
syfte kan nämligen aldrig vara annat än högre tullbeskattning af de va
ror som Tyskland inför till oss, och af dessa varor äro i fråga varande
exportörer icke producenter, utan endast konsumenter. De svenskar och
norrmän, som från och med 1880 lida någon minskning i sin afsättning
på Tyskland af trä och järn, tändstickor och hafre, papper och trämassa,
kunna naturligtvis icke föi; sin förlust få någon ersättning utan endast
ökad tunga genom tullsatser mot Tyskland, som höja kostnaden för deras
förbrukning af råg eller hvetemjöl, yxor eller knifvar, skodon eller rem
tyg, yllestrumpor eller bomullsskjortor, maskiner eller vagnar. Utan tvif
vel vore de berättigade att se en hård ironi uti en dylik konsekvens af
den tyske rikskanslerens mot dem riktade handelspolitik.
För att reciprocitetens tillämpning må hafva någon mening, skulle
den sålunda afse att motväga någon den tyska tarifens skadliga verkan
på våra producenter af sådana varor som hit införas frän Tyskland, d. v.
s. i någon mån pä de råg- och hvete-odlande jordbrukarne, men hufvud
sakligen på våra fabriksindustrier. Någon direkt olägenhet af den tyska
tarifen torde dock åtminstone fabriksindustrierna icke åberopa; de kunna
ej klaga öfver en minskad afsättning pä Tyskland, ty med ytterst få un
dantag hafva de aldrig egt någon marknad i detta land och lära ej häl
ler hafva påräknat en sådan. Någon ökad konkurrens frän de tyska in
dustrierna behöfva de ej häller befara som följd af 1877 års tarif: vi hafva
redan sett, huru de tyska exportindustrierna förutse en inskränkning i
stället för utvidgning af sin produktionsförmåga, och det finnes icke den
ringaste anledning att antaga motsatsen. Återstår således endast möjlig
heten, att en afstängning af den tyska marknaden skulle drifva den en
gelska, franska, belgiska eller andra industriers alster att, som det på
konstspråket heter, öfversvämma Norden. Slutsatsen af denna, den uti i
fråga varande fall enda möjliga tolkningen af reciprocitetens princip, sy
nes sålunda vara den, att de nordiska länderna, för att mot samma fara
ega lika värn, böra resa sina skyddsmurar lika högt som Tyskland upp
fört sina, eller att de nordiska ländernas tulltaxor böra jämkas efter 1879
års tyska tulltarif, Denna fordran framkallar jämförelsen mellan veder
börande länders tullsatser å artiklar, som för inhemsk produktion äro af
någon som hälst betydenhet. Vi fästa oss dä i främsta rummet 1 vid
Sveriges tulltaxa af år 1879.
1 Jämförelsen mellan den tyska tulltaxan å ena sidan och de norska och dan
ska å den andra, hvars detaljer tidskriftens hårdt anlitade utrymme ej tillåter att
meddela, visar att de sistnämda likasom den svenska i de flesta och vigtigaste fal-
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
