Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY NORSK TENDENSDIKTNING.
som cn karl och äfven i skicket har något emauciperadt; hvad skall
det då bli af? Upplösningen är ett stort och intressant frågetecken.
A andra sidan: om en vacker, godhjärtad och till det yttre intagande
ung kvinna, genom försummad uppfostran vand vid nödlögner och
saknande fasta rättsbegrepp, gifter sig med en borgerligt oförvitlig, men
tränghufvad och trånghjärtad man, hvilken älskar henne som cn leksak
eller cn odalisk; om hon för att rädda hans lif skrifver ett falskt namn
på en växel och, när det oskyldiga bedrägeriet upptäckes, af mannen
öfverhopas med de omänskligaste och omanligaste förebråelser, så länge
han tror sitt medborgerliga anseende hotadt af den lagstridiga hand
lingens följder, men strax därpå, när denna fara är aflägsnad, öfver
hopas med en lika omänsklig och omanlig förlåtelse; om hon efter en
så upprörande förnärmelse bryter äktenskapsbojan och går sin väg, för
att börja ett bättre lif på egen hand; livad skall då hända? Skall hon
blidkad återvända eller icke? Äfven här slutar det med frågetecknet.
Äfven här får allmänheten i stället för ett häfdvunnet dénouement, en
dramatisk knut, på hvars upplösning den kan öfva sina fingrar så länge
den behagar.
Vi kände en gäng en man, medlem af en debatterande församling,
som hade för sed att afsluta sina anföranden med det dräpande argu
mentet: »därpå känner jag en speciel casus». Då vi första gången läste
Leonarda, föll det oss in att här hade vi för ögonen icke ett allmän
giltigt förhållande utan ett undantag, ett specielt fall, hvilket diktaren
lagt till grund för ett intressant psykologiskt experiment. Icke mycket
olika var vårt första intryck af Dockhemmet, och den förnyade bekant
skapen har ej häller helt och hållet utplånat det. För oss hafva de
äktenskap alltid synts vara de bästa, där hustruns förståndsgåfvor, bild
ning och tankevanor sätta henne i stånd att, om än icke i enskildheterna,
åtminstone i det stora hela följa mannens intressen och sträfvanden,
med kvinlig försigtighet tillbakahålla öfverdådet, men också med kvinlig
förtröstan elda modet, med ett ord i alt hans görande och låtande
vara hans personifierade samvete. Under enkla och patriarkaliska sam
hällsformer finner sig också kvinnan, förutsatt att hon är i besittning
af personlig frihet, lätt till rätta i en sådan intressenas gemenskap, och
hvarken höfdingens eller bondens hera är något dockhem. Under
mycket invecklade och förfinade statsförhållanden växer helt naturligt
kvinnans inflytande så väl uppåt som nedåt; den verklige statsmannen
kan i sin husliga krets lika litet umbära det oförbehållsamma tankeut
bytets välgerningar, som landtmannen, näringsidkaren, ända ned till
daglönaren: öfveralt se vi mannens duglighet i bästa mening stå i
närmaste förhållande till hustruns karaktersstyrka, omdömesmognad och
sedliga höghet. Det skulle vilja synas, att den industriela medelklassen,
särdeles i städerna, måste utgöra ett undantag, att köpmannens, bankirens,
fabrikantens hustru icke kan sätta sig in i tekniska detaljer och in-
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
