Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY NORSK TENDENSUIKTNING.
ska moment liksom i en brännpunkt, samlade resultat af långa etiska
processer, men icke processerna själfva. Teaterns medel äro väsent
ligen yttre; den som förstår den sceniska regien så väl som hr Ibsen
kan frambringa utomordentliga verkningar med en ringklocka, en bil
jett synlig inom glaset af en breflåda, en afbruten hårnål i dess lås,
eller det dofva ljudet af husporten, som smäller igen efter den bort
gående dockhustrun, men ingen kan i ett treaktsdrama upprulla en
hustrus hela karaktersutveckling under ett åttaårigt äktenskap, och
något så omöjligt har hr Ibsen icke häller försökt.
Under betraktandet af ett sceniskt författareskap af sådan teknisk
fulländning som det ibsenska, kan man knappast nndertrycka den tysta
frågan; hvad skall blifva den dramatiska konstens nästa steg? Man
har sett den så kallade naturalismen äfven här inkräkta området till
en grad, som gjort vännerna af sann konst, om icke rent förskrämda,
åtminstone litet betänksamma. Ännu för ganska kort tid sedan var på
Europas erkändt första scen den moderna sällskapsdrägten ovilkorligen
förbjuden; det fick ej på Comédie Franpaise spelas annat än i kostym.
Utan tvifvel ville man härmed vinna det samma som afsågs med det
attiska dramats masker och koturner, lyfta det allmänt mänskliga ut
öfver det hvardagligas skymmande detaljer och höja det på en sådan
piedestal, att dess stora och sköna drag skulle få göra sig fullt gäl
lande. Säkert var det samma instinkt, som förmådde skalderna att söka
sina motiv i en förfluten tid och så godt de kunde bringa den tidens
skick för åskådarens ögon. Man har gjort sig mer än nödigt lustig
öfver åsynen af det stora franska seklets människor, barockt maskerade
i antika mantlar, ty det är icke så alldeles afgjordt, att Corneille och
Racine verkligen ville framställa greker och grekinnor, och i en tid
som ligger vår egen betydligt närmare har man under puder, allonge
peruker, moucher och ducrins alls icke haft någon svårighet att skönja
hvimlet af julimonarkiens personligheter med all deras mångfaldiga
äfian. Det kännes på ett eget sätt renande, förfriskande och stärkande
att få betrakta människolifvct utan belamring af det tillfälligt konven
tionela, som vi dagligen och stundligen hafva under ögonen. Hr Ibsen
har i sina historiska skådespel gifvit oss upplyftande exempel på det
hclsogifvande fabula de te; vi erinra endast om den ypperliga scenen
i Kongsemnerne, när Håkon spörjer sin unga brud: »Og I vil stå mig
nær och give mig gode råd?», och Margrete svarar; »Jeg vilde så gjerne
stå eder nær», och Håkon fortsätter: »Og give mig gode råd. Tak fol
det; kvinders råd båder hvær mand, og jeg har herefter ingen anden
end eder.» Här kan ju också vara en tendens, en dryftning af det
sociala problemet i Dockhemmet, och lösningen är, i våra ögon åt
minstone, icke sämre.
Men, skall det invändas, allmänhetens smak är nu icke längre
sådan: den vill på tiljorna återfinna sin dagliga omgifning, höra talas
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
