Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j. J. BORELIUS.
styrda. Härigenom blef de Maistre en banerförare för den s. k. ultra
montauismen och stälde sig sålunda i direkt opposition mot hela den
moderna civilisationen. På filosofiens utveckling utöfvade han i följd
däraf föga direkt inflytande; dock förekomma i hans skrifter, framför
alt i den 1858 utgifua samlingen af hans politiska memoirer och di
plomatiska korrespondens, många snillrika och djupsinniga tankar,
som ock till en del blifvit upptagna af personer, hvilkas vcidds
åskådning i det hela vida skiljer sig från hans.
Samtidigt med de Maistre uppträdde äfven abbé F. de Lamennais
såsom förkämpe för den romerska kyrkans fordran på obetingad un
derdånighet. Af den strid mellan olika åsigter, hvilken eger rum så
väl på det filosofiska som på det religiösa området, slöt han, att det
mänskliga (eller som han uttryckte sig det individuela) förnuftet icke
kunde gifva någon verklig visshet, utan ledde till total skepsis och
därmed till andlig död. För att undgå denna, återstod således blott
att hålla sig till ett allmänt erkändt factum, en öfver alt tvifvcl höjd
auktoritet, och denna fann han i den katolska kyrkan. Dess vitnes
börd gälde för Lamennais såsom hela mänsklighetens, enär de skilda
religionernas historia visade, att dessa i spridda drag innehölle alla
de dogmer, som konstituera kristendomen, så att, om man uttoge det
väsentliga i dessa och afsöndrade skiljaktigheterna i de olika mytolo
gierna, komme man just till kyrkans symboler. Huru svag än denna
argumentation var, stod den dock i öfverensstämmelse med den anda,
som under restaurationens tidehvarf herskade i Frankrike; också vann
Lamennais’ åsigt stort bifall hos kyrkans målsmän, så att till och
med en kardinalshatt blef honom erbjuden, hvilken han dock afslog.
Men detta bifall upphörde snart, då Lamennais efter julirevolutionen
började yrka på frihet rned afseende på administration och undervis
ning m. m. såsom för kyrkan väsentlig; och en af honom utgifven
brochyr: »Paroles d’un croyant» blef år 1834 uttryckligen af påfven
fördömd. Härmed upphörde ock Lamennais’ anslutning till den romerska
kyrkan, i stället försökte han nu att grunda en egen filosofi. Han
utgick härvid från varat i allmänhet och antog såsom ett ursprungligt
factum, att i varat bestå tillsamman två former, oändligt och ändligt,
hvilka icke kunna härledas ur hvarandra. Gud och verlden kunna
altså icke bevisas, och filosofiens mål är icke att bevisa dem, utan
att lära känna dem. Gud eller substansen bildas genom tre grund
egenskaper, af hvilka hvardora är Gud i sin totalitet; dessa äro makt,
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
