Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. J. BORELIUS.
medföra det absoluta medvetandet af universum och i detta med
vetande uppvaknandet af alt, som lefvat.
Samma tanke framställes äfven af honom i ett 1863 publiceradt
bref till den franske kemisten Berthelot. Här uttalar han icke blott,
med anslutning till Laplaces och Kants samt Darwins teorier orn
verldsystemets och den organiska naturens uppkomst, den åsigt, att
samma serie af naturliga förändringar, som åstadkommit verldens nu
varande tillstånd, äfven skall i framtiden medföra ett ännu fullkom
ligare, och detta under medverkan af vetenskapen, som altmcr skall
göra sig till herre öfver verlden, utan han ingår ock på fantasiens
område genom den framkastade förmodan, att en gång en kemist
skall ombilda alt, och att vetenskapens oändliga framsteg slutligen
skall medföra den oändliga makten samt därigenom realisera Gud,
hvilken för närvarande endast existerar såsom ideal. Dessa antyd
ningar hafva blifvit närmare utförda i ett år 1876 utgifvet arbete:
»Dialogues et fragments philosophiques». Dess större och vigtigare del
utgöres af tre dialoger under de betecknande öfverskrifterna: »cer
titudes», »probabilités» och »réves», enligt uppgift författade under
Pariserkommunens sorgligt minnesvärda dagar. Deras innehåll bär
ock prägeln af den pessimistiska sinnesstämning, som denna tid var
företrädesvis egnad att framkalla.
Den första dialogen, »vissheterna», ansluter sig tämligen nära till
Schopenhauers och Hartmanns åsigter. Utgångspunkten för samtalet
är Malebranches sats, att Gud icke verkar genom särskilda vilje
bestäraningar en sats, hvilken de samtalande finna bekräftad af
den experimentcla naturvetenskapen, som uppenbarligen vederlägger
hvarje antagande af en människan öfverlägsen förnuftig viljas inverkan
på vår jord. Alt är der fullt af ordning och harmoni; men i de en
skilda naturföreteelserna visar sig ingenstädes någon speciel, afsigt;
alt försiggår enligt allmänna lagar. En försyn, särskildt åsyftande de
dygdiga människorna gifves icke. Naturen, så väl som historien, är
absohit obarmhertig och otnoralisk. Aldrig har det blifvit konstate
radt, att en bön åtföljts af den ringaste verkan, och den s. k. härarnas
Gud står alltid på dens sida, som har de bästa kanoner och de bästa
fältherrar. Härmed nekas dock icke, att verlden sträfvar mot ett än
damål; men den store verkmästaren vid detta arbete är smärtan.
Pothos (längtan, le désir) är och förblifver den förstfödde af alla gu
dar. Icke desto mindre är hvarje längtan en illusion; när den blifvit
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
