Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NUVARANDE FILOSOFIEN I FRANKRIKE.
enlighetens lag genomgår hela naturen; idealet af den moraliska
ordningen och den moraliska fullkomligheten, hvilken vi i oändlighet
böra eftersträfva, är det enda absoluta, som gifves. Men då vi om
denna fullkomlighet och ordning ingenting veta utöfver de relationer,
som äro vilkor för vår existens, så är äfven det blott ett »relativt
absolut», och äfven i denna betydelse betecknar altså det absoluta
intet annat än negation, obestämdhet, okunnighet.
Renouviers och Vacherots kritik af teismen träffar onekligen den
äldre metafysikens uppfattning af Gud såsom uteslutande all begräns
ning och negation. Däremot har redan i det föregående blifvit an
märkt, att kristendomens lära om Gud såsom kärleken alldeles icke
innehåller en sådan uppfattning; ty kärleken innebär väsentligen re
lation till det älskade föremålet. Den sanna oändligheten kan icke
från sig utesluta det ändliga, utan innehåller det i sig såsom sin egen
själfbegränsning. Att fullt begripa förhållandet mellan det oändliga
och det ändliga har visserligen icke blifvit någon människa gifvet;
men däraf har man dock icke rätt att sluta, att det oändliga är blott
ett overkligt ideal. Själfva fortskridandet mot idealet är endast tänk
bart därigenom, att detta i själfva verket är all verklighets grund och
väsen. Och ett fortskridande, som aldrig hinner sitt mål, är icke ens
ett fortskridande, utan blott ett evinnerligt upprepande af ett och
detsamma.
Den tanken, att idealet icke kan vara en blott fordran, som aldrig
förverkligas, har inom den nyaste franska ateistiska riktningen blifvit
på ett egendomligt fantastiskt sätt uttalad af Ernest Renan, den be
kante författaren till »Yie de Jesus». Renan står naturalismen och
sensualismen vida närmare än de sist behandlade filosoferna, hvilket
bland annat visar sig däraf, att han icke såsom de grundar sitt för
nekande af Guds existens på metafysisk undersökning, utan därpå,
att den exakta vetenskapen icke kunnat upptäcka honom. Från posi
tivismen skiljer han sig dock genom att antaga verlden såsom ut
vecklande sig under ledning af ett immanent, omedvetet ändamål.
Han närmar sig härigenom till den veustra Hegelska skolan, men
finner sig därjämte, väl icke af vetenskapliga, men af personliga
grunder, otillfredsstäld med denna skolas förnekande af den personliga
odödligheten. Redan i Yie de Jesus framkastar han möjligheten af
att framåtskridandets yttersta gräns efter millioner århundraden skall
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
