Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET SYDLIGE KORGES GEOLOGI.
ligaste delen af de förberedande arbetena på fältet. Oaktadt rikedo
men man skulle nästan kunna säga öfverflödet på detaljuppgifter
blir det dock naturligen nödigt att i särskilda fall äfven rådfråga
specialarbeten. »Ingen oversigt kan», säger författaren själf, »gjöre
særskilte beskrivelser överflödige». Därför lemnas också i bvarje af
delning hänvisning till förut rörande samma ämnen utgifna vetenskap
liga arbeten, dels af författaren själf ocb hans medhjälpare, dels af
andra geologer. Dessa hänvisningar skulle dock hafva vunnit i värde,
om författaren ej följt den grundsatsen att endast citera sådana för
fattare, som i åsigter öfverensstämma med honom själf. Detta författa
rens tillvägagående att helt och hållet ignorera eller åtminstone blott
antydningsvis beröra arbeten, i hvilka uttalas åsigter som strida mot
hans egna, står i samband med hans skarpt utpräglade, så att säga in
transigenta, teoretiska ståndpunkt. Själf lärjunge af Keilhau, har han
under sina studier i naturen småningom kommit till en egen åskådning,
som icke blott i en mängd fall är rakt motsatt Keilhaus, utan äfven
står i afgjord strid mot vissa af den moderna geologiens numera täm
ligen allmänt omfattade grundprinciper. Denna under en lång erfaren
het mognade åskådning omfattar han nu med en så orubblig öfver
tygelse, att han ej ens anser sina motståndare förtjäna att bemötas.
Det är ett kändt faktum, att en geolog i afseende på sin teore
tiska uppfattning ofta tager intryck af den omgifning, i hvijken han
är uppfödd, eller där han haft sin hufvudsakliga verksamhet. Den nor
ska bärggrunden har storslagna ytforraer, och den har nästan öfveralt
undergått storartade förändringar och omhvälfningar. Det kan därför
ej väcka förvåning, om en norsk geolog älskar att i de geologiska feno
menen se yttringar af titauiska krafter, med hvilka de krafter, som vi
nu se i verksamhet vid vår jordskorpas omdanande, ej kunna jämföras.
Det är i öfverensstämraelse härmed som Kjerulf anser, att landets yt
former uppkommit genom häftiga, stötformiga rubbningar i massorna,
och att de underjordiska krafternas våldsamma inverkningar spelat en
storartad roll såväl härvid som vid en stor del bärgarters bildning och vid
de strukturförändringar de undergått. Ar man däremot uppfödd i en
trakt, som under långa tidrymder varit fri från större rubbningar,så blir
man lättare benägen att hylla den store engelske geologens grundsats,
enligt hvilken man bör söka förklaringen äfven af forntidens företeelser
i de- ännu i dag verkande krafternas lugna men oaflåtliga verk
samhet. Emellertid hafva åsigter analoga med de af Kjerulf för
fäktade länge varit rådande äfven bland svenska geologer. I Sve
rige hafva åtminstone i de sydligare delarna de aflagringar,
som äro yngre än urbärget, i allmänhet ej undergått några synnerligen
betydliga rubbningar. Undantag gifvas dock. Så äro i Dalarna och i
vissa delar af Östergötland de paleozoiska lagren starkt uppresta.
De hvila där på granit, och nästan alla svenska geologer som beskrifvit
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
