Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET SYDLIGE NORGES GEOLOGI.
denna afdelning motsvara blåkvartsetagen och således, liksom den, till
höra primordialzonen.
Den mellersta afdelningen innehåller gröna och gråa, ofta leriga,
sandstenar, blå kalkstenar, konglomerat, grön lerskiffer o. s. v. För
vandlade blifva dessa lagar »nålsandsten» (en med nålfbrmiga kristaller
af strålsten späckad sandsten), gneislikt tecknade skiffrar, marmor o.
s. v. Denna afdelning är den enda. i hvilken man funnit försteningar,
som anvisa den en bestämd plats i lagerserien. På vissa ställen hafva
träffats underailuriska försteningar, på andra öfversiluriska, och flere
underafdelningar skulle således säkerligen kunna urskiljas.
Trondhjemsfältets öfre afdelning, som är väl utvecklad kring Gula
elfven och däraf fått namnet Gulaskiffrarna, består af i allmänhet mer
eller mindre starkt förvandlade bärgarter. Minst förvandlade uppträda
dessa som glimmersandsten, svart lerskiffer, mörk kvartsit, glänsande
lerskiffer, blå marmorkalksten. I mest förändrad drägt uppträda de som
gneislika glimmerskiffrar, grafithaltiga skiffrar, hornblendeskiffer o. s. v.
Något säkert bevis för att Gulaskiffrarna verkligen utgöra den yngsta
delen af Trondhjemsfältets lager synes ej finnas. Det har ifrågasatts,
om de icke i verkligheten skulle vara äldre lager, som genom för
skjutningar kommit att intaga en till utseendet högre plats i serien.
1 skildringen af det centrala Norges och Trondhjemfältets lager
framhålles på många ställen, att än den ena, än den andra etagen hvi
lar på en »granitfot», analog med Drammensgraniten. »Fotgraniten»
antages hafva i smält tillstånd trängt upp ibland de lagrade bärgarterna
och därvid hafva veckat, förskjutit och förvandlat dem samt i sig in
smält större eller mindre delar af dem. De återstående delarna flöto
på den smälta massan, liksom stycken af den stelnade skorpan byta på
lava, hvilken ännu är stadd i rörelse.
De sista afdelningarna af boken egnas hufvudsakligen åt erupti
verna och malmerna. Hufvuduppgiften är att söka visa, att bådadera
hafva de vulkaniska krafterna att tacka för sin bildning. Slutligen
nämnes något om landets ytformer och deras förhållande till den geolo
giska byggnaden. Till sina hufvuddrag bero dessa enligt författaren
dels på bergmassornas sammansättning och inbördes läge, dels på de
spricksystem, som genomsätta dem och häntyda på våldsamma rubb
ningar. At erosionen och andra långsamt verkande krafter vill han
icke inrymma någon större betydelse.
t
Skandinaviens geologiska literatur har ej att uppvisa något arbete,
som är grundadt på ett så omfattande material af iakttagelser som det
föreliggande, och man måste beundra den entusiasm och den energi
hvarom det vitnar, så mycket mer som författaren icke blott ordnat
och sammanstält det hela utan äfven själf utfört den säkerligen väsent-
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
