Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYSIOGRAFISKA SÄLLSKAPETS I LUND MINNESSKRIFT.
en af de vigtigaste undersökningsmetoderna härvid är bestämmandet
af den inre friktionens storlek mellan gasens eller vätskans egna mo
lekuler. Vid gaserna har man lyckats på ett nöjaktigt sätt finna
ett samband mellan de genom nämda metod funna talen och mole
kulernas antagna rörelser och öfriga egenskaper. Vid vätskorna hafva
försöken hittills ej krönts med framgång i följd af de betydligt mera
invecklade förhållanden, som hos dem förefinnas.
Sedan genom Hagens och Poiscuilles undersökningar ett uppslag
lemnats, hvarigenom den inre friktionens storlek hos olika vätskor
kan uttryckas i talvärden, hafva åtskillige forskare sökt bestämma
dess beroende af såväl de fysiska egenskaperna, som den kemiska
sammansättningen, och hafva på grund häraf utsträckt sina undersök
ningar till både saltlösningar och vätskeblandningar.
Att ett bestämdare inflytande af den kemiska saraznansättningen
eger rum på friktionens storlek, uttalades af Graham, som fann, att
blandningar af vatten med raethylalkohol, saltpetersyra, ättiksyra
m. fl. förete ett maximum af friktion vid ett blanduingsförhållande,
som kunde betraktas som en kemisk förening mellan vattnet och hvar
dera af dessa ämnen; och som stöd för sin åsigt anför han, att just
dessa blandningar förete andra fysiska egeudomligheter. Sannolik
heten af denna Grahams åsigt minskades likväl i ganska väsentlig
mån, sedan Sprung m. fl. ådagalagt, att saltlösningar visserligen visa
ett dylikt maximum, men att detta vid olika temperatur eger rum vid
ej obetydligt olika koncentration, samt sedan Oudemans visat, att en
likartad förflyttning inträffar med det maximum af täthet, som ättik
syran visar vid samma vattenhalt, vid hvilken Graham funnit friktio
nens maximum inträda.
Ett försök att lösa denna fråga föreligger i hr Wij kanders upp
sats, och har han för den skull vid olika temperatur undersökt stor
leken af den inre friktionen, endels hos ättiksyra af olika koncentra
tionsgrader, således hos en vätska, hvilken som bekant förenar sig
med vatten till en verklig kemisk förening, endels hos olika bland
ningar af anilin med benzin, ether med chloroform, ether med kol
svafla, ether med alkohol, samt benzin med alkohol, således vätskor,
mellan hvilka ingen kemisk förening kan ingås.
Den metod, af hvilken hr Wijkander begagnat sig vid sina under
sökningar, är med mindre väsentliga förändringar densamma, som re
dan användts af Wiedemann och Sprung. Han har nämligen vid olika
temperaturer bestämt den tid, som erfordrats för en gifven mängd af
den vätska, som skolat undersökas, att under konstant lufttryck pressas
genom ett kapillärrör. För att ur de sålunda funna utströmnings
tiderna härleda den inre friktionens storlek, har förf. begagnat sig af
den af Neumann framstälda formel, med de förbättringar, som Jacobson
till densamma anbragt, och har han bestämt konstanterna för sina iustru-
285
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
