Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N. Dunér.
FYSIOGRAFISKA SÄLLSKAPETS I LUND MINNESSKRIFT.
ment genom observationer på genomströmningshastighcten hos destil
leradt vatten, bvars inre friktion antagits sådan, som Poiseuille funnitden.
De resultat, till hvilka författarens undersökningar leda, kunna
uttryckas ungefär på följande sätt. För de blandningar, bvilkas be
ståndsdelar ej på hvarandra utöfva någon kemisk inverkan, stiger,
som på förhand kunde väntas, den inre friktionen med växande pro
centhalt af den vätska, som i och för sig gifver största friktion, men
denna tillväxt är i intet fall proportionel mot blandningsförhållandena.
Dessutom visar sig som allmän regel, att vid högre temperatur denna
tillväxt eger rum långsammare, stundom högst betydligt långsammare
än vid lägre. Hvad åter ättiksyran angår, så stiger till en början
friktionen med tilltagande vattenhalt, men uppnår vid en koncentra
tion, som ligger helt nära det första hydratet, ett maximum, hvaref
ter den aftager så långt författarens undersökningar sträcka sig. Af
ven här visar det sig, att vid en lägre värmegrad friktionen stiger
hastigare, då vattenhalten ökas, än vid högre, och maximum af frik
tion inträder vid temperaturer af 13—28 grader, då ättiksyran inne
håller mindre, men mellan 28 —50 grader, då den innehåller mera
vatten, än som motsvarar syrans första hydrat.
Grahams lag vinner således ingen bekräftelse genom författarens
undersökningar, om än de funna afvikelserna äro så små, att de nära
nog kunna ställas i bredd med de af störningar förorsakade afvikelser
från de Keplerska lagarne, hvilka förekomma inom vårt solsystem.
M. V. ODKNIUS. lakttagelser öfver missbildning af högra hjärtkammarens
papillarmuskler. 11 Sid. med 1 tafla.
I ofvan anförda afhandling redogör förf. för en grupp af miss
bildningar, hvilka ega intresse ej blott från medicinsk synpunkt, utan
äfven i embryologiskt afseende förtjäna att påaktas. De här beskrifna
varieteterna af den högra bjärtkammarens papillarmuskler och deras
förbindelse med tillhörande valvelflikar afvika i väsentligare mån
från den form och anordning, som i de anatomiska handböckerna
bruka uppgifvas som den normala för nämda delar. Att de åsyftade
afvikelserna troligen ej äro så synnerligen sällsynta, torde framgå
därutaf, att förf. påträffat dem 4 (5) särskilda gånger bland de under
loppet af ett par år undersökta omkring 120 liken. Dessa abnormi
teter uppgifvas af förf. hufvudsakligen bestå däri, att papillarmusk
lerna i den högra hj ärtkammarn icke som vanligt öfvergå i sensträn
gar, utan i stället fortsätta sig såsom gröfre eller finare muskelknip
pen, hvilka sträcka sig upp på den undre, mot kammarkaviteten
vända ytan af de tre valvelflikar, som tillsammans bilda den s. k.
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
