Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖDA RUMMET.
mildare, med den fina urskiljning och takt, som karakteriserar den
fullt utbildade konstnären, medan herr Strindberg däremot angriper
både likt och olikt med en hetsighet och skärpa, som ofta urartar
till människofieudtlighet och därigenom skjuter öfver målet.
Om vi bortse från denna okonstnärliga bitterhet, skola vi i Röda
rummet finna typer och situationer, som i vissa afseenden äro till
och med jämförliga med Daudets genialiska skapelser, med den dråp
lige aktören Dclabellc, den djefvulske Zizi, den sjelfviskc d’Argen
tou m. fl. Ännu en sak, båda dessa författare röra sig med för
kärlek inom det artistiska och literära proletariatet. Just dessa vau
riens, dessa misskända musiker, målare, literatörer, som Daudet be
skrifver med ömsom humor, ömsom satir, hafva äfven blifvit föremål
för herr Strindbergs skarpa penna.
Ja, vill man gå rätt noga tillväga, så skulle man till och med
hos den senare kunna återfinna några af den förres liknelser, t. ex.
beskrifningen öfver det gamla trähuset på Hvita bergen, där det heter,
»huset var skäckigt som om det haft spetälskan». »Les murs mangés
d’une lépre grise» är en hos den franske författaren ofta förekom
mande liknelse, som sedan går igen hos alla hans epigoner. Dock
slika lån kunna äfven vara rena tillfälligheter, och, om det äfven ej
vore fallet, äro de i det hela af föga betydelse i ett arbete så geuom
andadt af författarens personlighet som Röda rummet.
En hvar, som besökt Berns salong, känner tilläfventyrs det åt
minstone för 6 å 7 år sedan i rödt möblerade och dekorerade lilla
rummet längst in till höger bakom det s. k. schackrummet. Denna
lokal och dess öfvervägande röda färg har gifvit författaren anled
ning till att kalla sin bok med det om Ponsou du Terrails röfvar
romauer påminnande namnet »Röda rummet». Här samlas och mötas
hans personager, misskända och okända målare och skulptörer, mer eller
mindre afsigkomna literatörer, de flesta groteska, löjliga, gemena eller
lumpna figurer. Detta rum och aftonsamkvämen där äro det enda
lösliga sambandet mellan alla dessa konstens och literaturens prole
tärer. Utom det mer eller mindre tillfälliga sammanträffandet här,
ha de föga eller intet att göra med hvarandra. Flere bland biper
sonerna, om man så alls kan kalla dem, ty de äro alla lika vig
tiga och flere bland dem mycket mera intressanta än hjälten, den
skygge och passive Arvid Falk, komma icke ens i denna ytliga
kontakt med honom, och bidraga således icke det ringaste, hvarken
till att framhålla och förklara hans karakter eller att lösa de för öfrigt
betydelselösa konflikterna, i hvilka författaren låter honom framträda.
Sådana figurer äro t. ex, den unge Rehnhjclra, den ypperligt tecknade
stormande teaterdirektören och snusfabrikören i X—köping, den brutne
och genomförderfvade, men dock sympatiske aktören Falauder.
378
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
