Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ON THE OLIGOCHÆTA.
On the Oligochæta collected during the Swedish expeditions to the aretie
regions in the years 1870, 1875 and 1876 by GUSTAF EISEN. With six
teen plates. Communicated to the royal Swedish Academy of Sciences, December
12, 1877. (Kongl. Svenska Yetenskaps-Akademiens Handlingar. Bandet 15, nr 7.
Stockholm 1879.)
Författaren, som redan förut genom åtskilliga uppsatser i Kongl.
Vetcnskaps-Akademiens skrifter gjort sig känd såsom skicklig speci
alist på detta område af zoologien, har vid utarbetandet af föreliggande
uppsats haft tillfälle att begagna sig af ett material, som kommit från
trakter, hvilka förut i detta hänseende varit nästan alldeles okända.
Detta jämte det noggranna och nya sätt, på hvilket arterna blifvit
undersökta och begränsade, förklarar, att bland 28 anmärkta arter ej
mindre än 20, d. v. s. 71 äro nya för vetenskapen. Många arter
bland Lumbriciderna eller daggmaskarna i vidsträckt bemärkelse visa
sig hafva en mycket stor geografisk utbredning; så t. ex. förekommer
en art Allolobophora turgida i Skandinavien, England, Tyskland,
Frankrike, Nord-Amerika till Californien och på Azorerna, en annan
(A. subrubieunda) är anmärkt i Sibirien, New Foundland, Californien
och äfvcnledes på Azorerna. När man tager i betraktande dessa djurs
mycket klena förmåga att förflytta sig längre sträckor, kan man ej
gerna undgå att tänka på, att en sådan vidsträckt utbredning hos ar
terna förutsätter en mycket hög ålder för dem själfva och ett annat
utseende af det norra halfklotet än det nuvarande. Förnämsta delen
af uppsatsen upptages af slägtet Enchytræus med 20 arter från Grön
land, Norge, Novaja Semlia och Jenisei-dalen. Förut hade man vid
arternas begränsning endast tagit hänsyn till kroppens längd och form,
segmentens antal och andra yttre kännetecken. Författaren säger sig
dock hafva kommit till full visshet om, att dessa kännemärken injra
-7 O
lunda äro att lita på, och har nu i dess ställe undersökt byggnaden,
formen och läget af vissa inre organer, ss. hjärnan (öfre svalg-gang
liet), segmental- och fortplantningsorganen. På grund af hjärnans
form uppställas tre undcrslägtcu, af hvilka det, som har hjärnan på
alla sidor afrundad utan inskärningar, betraktas såsom högst utveck
ladt på grund af den större och fullkomligare enhet, som därigenom
visar sig vara rådande hos nervsystemets centralorgan. Från de an
dra inre organen hemtas sedan de kännetecken, som åtskilja arterna
inom hvarje underslägte. Om också detta sätt att begränsa arter
medför ett ganska stort besvär i praktiken, då ju ett exemplar
näppeligen kan bestämmas, förr än det i viss mån blifvit förstördt
genom dissection, och det således vore önskligt, om några yttre hjälp
karakterer kunde påträffas, så är dock otvifvelaktigt, att det af för
fattaren valda förfaringssättet i vetenskapligt hänseende vida öfver-
385
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
