Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. Ahrenherg.
RÖDA RUMMET.
glömma konstrccenseuten i »Gråkappan». Äfven som humorist, då förf.
någon gång behagar bortlägga sitt verldsförakt, sin människofiendtlighet,
skänker han oss ypperliga taflor, såsom t. ex. beskrifningen öfver stads
källaren i X:köping, »Moramasen» i källarsalen, den ofvannämda vår
bilden från Stockholms utkanter, att icke förglömma introduktionen
till arbetet, scenen på Mosebacke.
Ehuru satiren genom det afsigtliga i sin natur, -om icke förbjuder,
dock i hög grad hindrar den fria poetiska flygten, och ehuru Röda rummet,
såsom af det ofvanstående framgår, till sin kärna är en satir öfver lög
nen i samhällslifvet, så måste vi dock erkänna, att där dock är på mer
än ett ställe en doft af poesi, om den ock så att säga håller sig i bak
grunden och endast här och där tränger fram. Det förefaller oss, som
om förf. rent af velat undvika alt, som kunde försvaga den »naturalism»
han tyckes eftersträfva, men bäst han quand méme arbetar in sig i
realism undfaller honom ett ord, en bild, en antydning, som likt en
blixt bjärt sticker af mot den mörka fonden, och som klart och tydligt
utvisar, att, om han endast icke själf vill drifva på flykten de milda,
goda, varma och ädla genier, som äro den verkligt inspirerade skalde
naturens följeslagar, så nog finnas de där.
Och vi för vår del hoppas, att, när vi härnäst få nöjet att återför
nya bekantskapen med den rikt begåfvade författaren till Röda rum
met, finna honom mera i jämvigt med det samhälle, den verld han
lefver i; och att, om han också med samma fruktansvärda styrka som
nu svänger sin hammare mot tidens uselhet, det icke må ske med
hjälplös förtviflan, eller hatfull ondska, utan i ädel vrede. Om så sker,
skall författaren utan tvifvel äfven åt det ädla och det goda inrymma
den plats, som detta med rätta tillkommer. Ty för att skildra sannin
gen i sin helhet, är det icke nog med blott uselheten, dit hör det goda
ock, så visst som att endast skuggor i en tafla ej äro tillfylles, och att
där behöfves dagrar äfven. Och att det finnes goda sidor i det sven
ska artist- och författare-lifvet, vet den, som i flere år sett mångfaldiga
prof på den hjärtliga kamratanda och sjelfuppoffring, som just i dessa
kretsar kanske oftare än i andra både behöfvas och förefinnas.
Helsingfors, mars 1880.
384
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
