Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOLVÄKMET.
af luftströmmar, och då dessa i intet fall uppgingo till 0,03° C., så kan
den uppvärmning, som strålarna från solatmosferen åstadkomm o, ej
uppgå till mer ån detta belopp, samt utan användning af reflektor ej
till 0,0003° C., d. v. s. den är omärkbar.
Huru hög är solens temperatur? Denna fråga har många gånger
framstälts och har äfven fått många svar. Newton uppskattar solens
temperatur till mer än en och en half million grader; Pouillet anser
den icke kunna vara högre än 1,500°. Ytterligheterna bildas dock af
Vicaire å ena sidan med 1,398° samt Waterstonc å den andra med nio
millioner. Visserligen är det sant, att ett försök att från en tempera
turförhöjning af några få grader iakttagen vid jordytan sluta till solens
temperatur alltid måste lemna ett resultat, som blir osäkert på kanske
tusentals grader, men det är dock äfven tydligt, att observationsfelen
ej kunna vara så stora, att de ensamma kunna förorsaka en så oerhörd
olikhet som den ofvan anförda, där den ena forskaren kommer till ett
mer ån sex tusen gånger större tal än den andra. I själfva verket
ligger ock grunden till olikheten i de teorier för värmets öfvergång
genom strålning från en kropp till en annan, som anvåndts vid beräk
ningen, i det att en del författare, nämligen de som kommit till den
höga temperaturen, härvid begagnat den Newtonska afsvalningslagen,
enligt hvilken värmeöfverförseln är proportionel mot temperaturskilnaden,
under det att de andra begagnat Dulong och Petit’s lag. Första frågan *.
blir altså att afgöra, hvilket af dessa antaganden är mest berättigadt.
I denna afsigt har Ericsson anstält omsorgsfulla försök till en början
för temperaturskilnader af 90° C. och därunder, hvarvid han begagnade
ett sferiskt kärl af metall med dubbla väggar, hvilket hölls vid kon
stant temperatur, och i hvars midt en mindre, sferisk kula fyld med
vatten och försedd med termometer samt inrättning för vattnets om
rörning befann sig. Försöken, vid hvilka luften utpumpades ur den
större sferen, bekräftade riktigheten af den Newtonska lagen och det
antingen den yttre eller den inre sferen hade högsta temperaturen.
Vid undersökningen af afsvalningslagen vid mycket höga temperatur
skilnader, såsom t. ex. hos en glödande metall i en omgifning af o°,
möter egentliga svårigheten vid bestämmandet af den uppvärmda krop
pens temperatur. Detta anser sig Ericsson kunna göra därigenom, att
han ställer en termometer på bestämdt afstånd från en glödande järn-
437
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
