Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. LINDÉBEåG.
mottog den ena aktinometern strålar från solskifvans centrala del och
den andra från en ring kring kanten, men, ehuru hvardera af de strå
lande ytorna utgjorde en femtedel af hela solskifvan, blef temperatur
förhöjningen hos den senare aktinometern endast omkring en tredje
del af den förras. Yidare har strålningen från lika breda men i olika
riktningar belägna fält på solskifvan undersökts och befunnits alltid
vara densamma, hvilket äfven är förhållandet med strålningen från so
lens båda poler, ty väl synas först iakttagelserna angifva en skilnad,
men denna förklaras fullkomligt genom den olika väglängd strålarna
från de båda polerna hafva att tillryggalägga genom jordens atmosfer
och den därigenom förorsakade olika absorptionen. Af det nu anförda
framgår således, att värmestrålningen är starkast från solskifvans midt
och därifrån aftager utåt kanten i lika grad åt alla håll; dock sträcker
sig detta aftagande ej ända ut till den yttersta kanten, ty en jämförelse
mellan strålningen från två där belägna ringformiga fält, af hvilka det
ena upptager en och det andra två tiondedelar af hela solskifvans yta,
visar att strålningen från det senare icke ens är dubbelt så stor som
från det förra. Dessa iakttagelser kunna förklaras därigenom, att man
antager, att solkärnan är omgifven af en glödande fotosfer, från hvilken
strålningen hufvudsakligen sker; att värme absorberas af de yttre lagren
af fotosferen, samt i ännu högre grad af den denna omgifvande atmo
sferen. Ty i så fall är absorptionen minst för strålar, som komma från
solskifvans midt, och ökas mot kanterna, dock ej längre än tills man kom
mer till den inre kärnans gräns, ty därefter tillväxer fotosferens djup
i riktningen mot jorden och på samma gång det värmeutstrålande ämnet
i så betydlig grad, att ökningen i utstrålningen öfverväger den sam
tidigt inträffande ökningen i absorptionen. I motsats mot Secchi söker
Ericsson på experimentel väg bevisa, att ingen värmestrålning eger rum
från solatmosferen. Till detta ändamål använde han i stället för ak
tinometern en vanlig termometer, hvilken stäldes med sin kula i
brännpunkten till en reflektor af metall i form af en parabolisk ring.
Då apparaten i sin helhet utsattes för solskenet, frambragtes på termo
meterkulan genom solstrålarnas reflexion mot metallringen en smal ring
af bländande hvitt ljus, och temperaturen steg inom 35 sekunder till
160° C., men då alla från fotosferen kommande strålar medelst skärmar
afstängdes, så syntes endast en helt svag ljusning på termometerkulan
och qvicksilfverpelaren förblef stillastående i termometerröret med
undantag af sådana små rörelser, som nästan alltid uppkomma till följd
436
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
