Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOLVÄRMET.
från solen, dels hos en termometer, som befinner sig på ett bestämdt,
jämförelsevis litet afstånd från en 100° varm metallyta. För att göra
sig oberoende af Mellonis lag för det strålande värmet, hvilken Ericsson
(på grund af ett missförstånd) anser oriktig, ger han sferisk form åt den
värmeutstrålande metallytan och ställer termometerkulan i denna yt s
medelpunkt. För detta fall har han nämligen genom egna experiment
bevisat, att vid tvänne lika stora konkava sferiska ytor af samma ämne
och samma temperatur är strålningen från ytorna till medelpunkterna
omvändt proportionel mot radiernas kvadrater; liksom han äfven be
visar, att strålningen från ett likformigt uppvärmdt klot är omvändt
proportionel mot kvadraten på afståndet, om detta räknas från klotets
medelpunkt. Medtages äfven den värmestrålande ytans storlek i beräk
ningen, blir strålningen till en punkt omvändt proportionel mot kva
draten pä sinus för halfva den vinkel, under hvilken den värmeutstrålande
ytan synes från nämda punkt.
Det för soltemperaturens bestämmande använda instrumentet, sol
pyrometern, består af ett cylindriskt, upptill öppet kärl, hvars sidovägg
i öfre delen är försedd med en tubformig utvidgning, hvilken slutes
af en sferisk yta, som vänder sin konkava del utåt. I medelpunkten
till denna yta anbringas en termometerkula, hvilken tillsammans med
det tubformiga utspränget omges af ett metallfodral med dubbla väggar
af samma beskaffenhet och till samma ändamål, som redan är vid ak
tinometern beskrifvet. Vid försöket fyldes det öppna cylindriska kärlet
med vatten, hvilket bragtes till kokning genom upphettning öfver en
vanlig ugn. Hela apparaten erhöll före uppvärmningens början 9° C.
temperatur, och vid denna temperatur bibehölls det omgifvande metall
kärlet under hela försöket; under det att vattnet och därmed den värme
utstrålande metallytan uppvärmdes till jämt 100° C., steg den för
värraestrålningen utsatta termometerns temperatur till 15,6°. Mot en
värmestegring af 91 grader hos den förra kroppen svarade således en
förhöjning af 6, g grader hos den andra. Som vidare den strålande
metallytan syntes från termometerkulans medelpunkt under 32° 15’
vinkel och solskifvan synes under 32’ 1" vinkel, samt kvadraterna pä
sinus för halfva dessa vinklar förhålla sig till hvarandra såsom 3567,7
till 1, så måste solens temperaturöfverskott vara 3567,7 gånger större än
pyrometerns för att vid jordytan kunna åstadkomma samma temperatur
förhöjning som denna d. v. s. 6,G grader; men enligt de aktinomctriska
undersökningarna, är den största iakttagna, af solen åstadkomna tempera-
439
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
